Pak Weep, Khao Lak och en engelsklärare

Efter att sovit bort mitt jetlag var det en innnehållsrik dag att se fram emot. Under gårdagens tur med moto-biken mötte jag en typisk thailändsk störtskur, men nu hade det mesta torkat. En stärkande joggingtur på stranden och en god frukost så var det extra laddat. Bra start på dagen. Till moto-biken. Naturligtvis hjälm på. Nu kör vi!

Första stoppet var i Chings mammas nya restaurang. Ett rent artighetsbesök, men också viktigt. Stället heter ”Happy Beach”, men nu i lågsäsong känns det knappast ”Happy”. Men  man har i alla fall lyckats få stället startklart och i okober öppnar man.

Chings mamma och hennes dotter Soon och en kompis (till höger) framför Happy Beach skylten.

Sen var det dags för personalmöte på Pak Weep Studion. En stor dag och väldigt kul att se de första t-shirts vi gjort samt träffa de fyra som vi har anställda.

200 stycken t-shirts som skall levereras till Memories (överraskande, eller hur?). Även om det finns vissa detaljer att slipa på såg det väldigt bra ut.

Naturligtvis måste det provas. Känns perfekt och är definitivt över förväntan. Känns nästan overkligt att detta varit möjligt att genomföra, men nu är den delen av utmaningen på plats.

Kul att få föreviga detta ögonblick med personalen samt projektledaren ”T-shirt Mitch”.
Samtidigt som alla delar fallit på plats gällande produktionen kom ett kraftigt bakslag. Mitch som till vardags är engelsklärare på två skolor i Khao Lak har inte fått sitt anställningskontrakt förlängt. Det kanske inte låter så allvarligt, men det är det. I och med det får han inget nytt arbetstillstånd och måste lämna landet senast 31 oktober och rollen som projektledare. Inte bra! Här gällde det att komma på något…

Efter mötet i Studion åkte vi till Chings hus som börjar ta form.

Om en månad är det inflyttning. Naturligtvis helt underbart och nu kan Ching med familj ta ett stort steg i sitt liv. 2.3 miljoner Bath får man en hel villa på dryga 100 m2 (ca 500.000). Prisvärt måste jag säga (fast man behöver ju inte så mycket värmeisolering).

Tillbaka till Memories och som vanligt var det elefanter på vägen. Tur man har hjälm…

Fast det går långsamt på lilla Memoriesvägen så man hinner väja i god tid innan. Men det är häftiga djur så man får ta det försiktigt.

Sen var det en stunds avkoppling och funderande i solnedgången. En tid på dygnet som är perfekt för att sortera tankarna.

Man kan undra varför det här molnet hade placerat sig just framför solen. Men det blev ju vackert ändå.

Inte blev det mindre stämningsfullt när några oxar kom gående i vattenbrynet.

Men tillbaka till problemet med Mitch arbetstillstånd. En fundering började slå rot. Skulle vi kunna anställa honom på Memories. Om han bara har ett jobb så skulle arbetstillståndet ordna sig.
Man vad har Memories för nytta av en engelsklärare? För inte var det som beachboy han skulle jobba…
Vi kom fram till att det fanns massor av fördelar. Han kan lära personalen bättre engelska, han kan lära alla barnen till de som arbetar på Memories engelska, han kan starta en liten engelsk barnteater för de thailändska barnen. Han kan ge privatlektioner till barn inne i Khao Lak osv. Vi kom på massor av bra idéer. Eftersom engelska undervisningen i skolorna ofta är usel kändes detta kanonbra. Så beslutet var taget. Memories är förmodligen den första Beachrestaurangen i Thailand som har anställt en engelsklärare.

Så här glad såg Mitch ut efter att vi kommit överens. Nu skall vi ordna alla handlingar, omregistrera Memories så vi får anställa utlänningar samt att utbildningen av personal påbörjas. Något som startar redan på måndag. Sen skall ju detta finansieras också, men det är mitt jobb.

Samtidigt kan Mitch fortsätta vara ansvarig för Pak Weep projektet. I alla fall under överskådlig framtid och det känns skönt.

Nu känns det som det är dags att gå i säng. Imorgon skall Ching, Door och jag till Bangkok och köpa tyg, beställa labels och en ”rotery-cutter”. Just nu ångrar jag mitt bristfälliga engagemang på syslöjden i skolan…


Kommentera