När man går bort sig ordentligt…

Under några år har jag funderat på att anordna en halvmara på stranden i Khao Lak. Ett event som naturligtvis är kopplat till mitt smultronställe Memories och dess omgivning. Många har varit med och spånat om evenemanget och kreativiteten har varit stor. Något som resulterade i något som jag kallat ”Entreprenörsveckan i Khao Lak med Memories Beach marathon” och som går av stapeln i november 2015. Från början ett litet kompisevenemang där ett antal entreprenörskollegor skulle ha utbyte av varandra, på stranden i Khao Lak. Sen skulle vi avsluta med ett mer officiellt långlopp i sanden. Sen växte idén från denna mindre aktivitet och utvecklades till ett mer officiellt evenemang. Jag frågade de som varit med och bollat idéer, om de ville vara med och delge övriga om sina erfarenheter. Ett program började ta form och det landade i åtta pass. Det var här det började gå fel. Snabbt fylldes jag dessa åtta pass med åtta manliga och endast en kvinnlig entreprenörer som inledare. Entreprenörer som varit med i bollandet eller som fanns lättillgängliga i min närhet. Alla med mycket spännande historier. Kanon tyckte jag och drog igång projektet.

Hade jag använt lite av det förnuft som jag trots allt tycker jag har, skulle jag naturligtvis ha agerat helt annorlunda. Jag har massor av skickliga och intressanta kvinnliga entreprenörer som driver företag i min närhet. Att engagera några av dem borde varit en självklarhet.

När jag fick första kommentaren efter att inbjudan börjat skickas ut, insåg jag omedelbart mitt misstag. Frågan kom direkt – Var är kvinnorna?
Det här blev definitivt inte bra ur ett genusperspektiv och mitt fokus flyttades från ett grymt intressant evenemang, till att självkritiskt fundera på hur jag kunnat missa detta. Jag förstår att många blivit besvikna och jag måste hantera det. Misstaget var ju gjort.

Att jag skriver om detta i min blogg handlar inte bara om att erkänna ett misstag, utan lika mycket om att fundera på hur det blir så här. För detta händer ju i samhället hela tiden och ofta med större negativa konsekvenser än denna. Att jag blev ännu en av dem som inte använder hjärnan i detta sammanhang är bara att beklaga. Men skall man lära något av sina misstag så måste man ju fundera på orsaken.

Först och främst tror jag att man oftast letar där det är enklast. Man tar sig helt enkelt inte tid och lägger inte ned tillräcklig möda för att se helheten. Man blir enkelspårig och går i gamla fotspår. En stor orsak till missar som denna, handlar nog inte om genomtänkt agerande, utan om att inskränkt beteende. Tack och lov finns det många kloka människor i ens närhet som påtalar dåliga beslut och ger befogad kritik. Något som gör att man får möjlighet att bättra sig. Jag tror att beslutsfattare många gånger hamnar i samma fälla och det är naturligtvis något man måste komma bort ifrån.

Förhoppningsvis blir denna spännande aktivitet framgångsrik, trots mina misstag och att jag får möjlighet att göra om detta kommande år med ett modernare tänk. Det jag känner är viktigast just nu är att göra något positivt av det som blivit fel. Fel kan det alltid bli, men att dra nytta av det för framtiden är avgörande.


Kommentera