Anneli på Pak Weep

För nästan exakt ett år sedan besökte vi Pak Weep School för första gången. Orsaken var att Anneli ville ha ett eget projekt i Thailand. Vid besöket på skolan kom vi överens om att ansvara för renoveringen av deras matsal. Matsalen var gammal och sliten. Golvet var råbetong och fåglarna flög in i matsalen och var ständigt sugna på att äta av barnens mat. Dessutom började möblerna falla ihop av insektsangrepp. Detta ledde till att Anneli åtog sig ett konkret projekt, nämligen att renovera Pak Weep skolans matsal. Arbetet var klart i april, men det är först nu som Anneli fått möjligheten att se resultatet.

Här ser vi resultatet av Annelis härliga projekt. På bilden syns även Lainie Angel som är en volontär på skolan tillsammans med sin man Mitch. De två personer som gjort detta projekt möjligt.

En stolt Anneli framför skylten som visar hennes insats.

En skylt är ju egentligen bara en skylt. Men uppskattningen från barnen är en belöning som betyder oerhört mycket mer.

Volleybolltjejerna på Pak Weep

Förra gången jag besökte Pak Weep School i november hade jag med mig fotbollskläder till pojkarna i skolan skänkta av Adams lag i Vaksala SK . Eftersom tjejerna i skolan lätt hamnar utanför bestämde vi oss för att starta en volleyboll verksamhet. Min brorsdotter Maja har bott två månader på Memories. Under tiden har hon haft tre träningar i veckan med tjejerna och de har verkligen utvecklats och inte minst haft kul. Vi bestämde då att vi skulle ta fram tröjor även till tjejerna och nu var det dags att dela ut dem. Under det nya namnet ”Pak Weep Volleyball club” spelar tjejerna och vi hoppas att de fortsätter även nu när Maja åkt vidare till Kambodja på sin Asienresa.

Några av tjejerna i volleybollaget uppställda framför skolan i Pak Weep.

Samtidigt som Maja och jag var där och överlämnade tröjorna var skolledningen i regionen på besök. När man fick höra detta fick vi genast arrangera en bild där jag överlämnar en tröja till ”chefen”. I Thailand är det viktigt att det ser bra ut. Mycket viktigare än att det är bra. I alla fall i skolan.

Här ser vi ledningen stolta ta emot en tröja. Mycket spel för galleriet, men det är bara att gilla läget och spela med.

Hur som helst var det viktigaste att tjejerna fick sina tröjor och kan vara stolta över att ha ett eget lag.

Tack till Texstar för tröjorna, Medori för loggan och Functionall för hjälp med tryck.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite PR för idrotten i Uppland

Upplands Idrottsförbund har i samarbete med byrån Komedia gjort en film för att belysa idrottens olika vinklar och fördelar. Kopplingen mellan elit och bredd samt många andra delar som gör idrotten så viktig i samhället. Linda Selin som ligger bakom Komedia högg mig vid något tillfälle och undrade om jag ville delta. Självklart ville jag ställa upp med mina synpunkter på idrotten och fick dessutom ta med filmteamet på en innebandyträning med Hugos lag IS Saga. Titta på filmen på följande länk:

https://vimeo.com/54373801

Password UIF

 

Lite reflektioner på politikernas reaktioner

Uteliggarnatten har givit de hemlösa och Stadsmissionen ett stort medialt utrymme. Något som är nödvändigt även som det är obehaglig information. Samtidigt kan man läsa de svar som politikerna ger i UNT idag och undrar om de kommer från samma planet. Jag pratade dock med politikern Martin Wisell på uteliggarnatten om den effekt varje insatt krona i frivlligorganisationerna ger kontra kommunens egen verksamhet. I kommunen ger en krona en krona i effekt (max skulle jag vilja säga) medan en satsad krona i t ex Stadsmissionen ger kanske gånger 7 (Martins ord). Nu kanske det inte är exakt så stor effekt, men det som vi var överens om, var att Stadsmissionen och andra frivilligorganisationer har en hel stab av volontärer och ideella som arbetar gratis. Får dessa organisationer bidrag så kan man vara säker på att det ger en betydligt bättre effekt för samhället. Dags att vakna nu i politikergänget och se verkligheten i vitögat. Stadsmissionen med flera kan naturligtvis inte vara de som sköter detta fullt ut, men med förhållandevis små bidrag kan man få mycket större effekt och dessutom nå fler av de utsatta. Släpp prestigen och tänk om och låt oss behålla vår effektiva och välbehövliga verksamhet.

Rapport från uteliggarnatten

Kvällen den 4 december samlades några av oss från Uppsala Stadsmissions ”Råd” för att genomföra en uteliggarnatt. Vi hade bjudit in Uppsalas politiker att delta. Vid den utsatta tiden var det ett 20-tal personer som samlats vid elden på Vaksala Torg i väntan på en kortare informationsstund. Någon uteliggare, politiker, en handfull från Uppsala Stadsmission och en läkare (som arbetar med hemlösa).

Lennart Lindgren, Director på Uppsalas Stadsmission håller ett intressant och faktabaserat informationstal som beskriver den ovärdiga situation som Uppsalas hemlösa lever i. Ett 10-tal politiker fanns närvarande för att lyssna på informationen. Viktigt att kunna framföra budskapet då det finns många politiker i Uppsala som tror att vi inte har några uteliggare.

Lennart blev intervjuad av SVT liksom Katarina Funseth Hornay och undertecknad. Men de som allra helst ville vara med i TV var politikerna som gärna ville visa sitt engagemang för Uppsalas Hemlösa. Vi får hoppas att engagemanget inte stannar vid populism utan att engagemanget leder till en förändring.

Vi var sex stycken som sov ute hela natten. Här ser vi Lennart Lindgren, Katarina Funseth Hornay och undertecknad. Vi började natten med att sitta i tunneln vid Centralstationen några timmar i skydd från vind och snö. Intressant att iaktta alla människor som gick förbi och hur man snabbt tittade bort när man såg att vi satt på kartonger och tydligen gav signalen om att vi var uteliggare. Något man helst inte vill se och som ger jobbiga signaler om en verklighet många Uppsalabor lever i.

En vänlig själ kom med varsin kopp kaffe till oss tre och vi kunde njuta av lite färskt kaffe, innan vi fortsatte leta efter en plats att sova under natten.

UNT:s gratistidning 018 hade sin löpsedel klar redan vid midnatt. Skarp kritik mot den dåliga uppslutningen bland Uppsalas politiker ansåg tidningen.

Vi hittade ett vindskydd på perrongen. Några grader över noll och lä var vad vi kunde hitta som skydd för vinden och kylan. Att lägga sig på några kartonger med en sovsäck över sig  var det som gällde. En ny reflektion och insikt kom när man slöt ögonen och kände den osäkerhet som det innebär att ligga och sova på offentlig plats helt oskyddad. Otryggheten är stor trots att vi var fler som delade sovplats. Att sova helt själv kan man lätt inse är mångdubbelt värre.

Natten var kall och en promenad på perrongen var ingen skön upplevelse. Vargtimmarna mellan 1 och 4 måste vara hopplösa om man skall leva på detta sätt natt efter natt. Den hopplöshet som man nog bara kan känna, om man vet att varje natt går ut på att hitta ett ställe att bo på där man inte fryser ihjäl eller blir överfallen.

Lennart fryser om fötterna och lindar in dem i bubbelplast. Kanske inte världens snyggaste men fötterna blev varma. Uppfinningsrikedom för att hitta sätt att överleva måste nog vara en av de viktigaste egenskapen för de utsatta.

Efter att vi packat ihop våra kartonger och sovsäckar träffade vi på de tre politiker som ställt upp och sovit ute. De hade lyckats hitta ett olåst soprum och trots att det hade varit kallt, hade de fått lite skydd från vind, snö och kyla. Ilana Waldau, Mohammed Hassan och Martin Wisell framför entrén på UKK.

Vi tre som sovit på perrongen samlas vid julgranen på Vaksala Torg i väntan på att SVT skulle komma och intervjua oss för kvällens ABC. Det var inte så lätt att hitta någon som kunde stanna och ta kortet. När man ser några som ser ut som uteliggare, snabbar man på stegen och tittar bort. Men till sist hittade vi en som insåg att fota oss inte kunde vara så farligt. Trötta och med många tankar i huvudet kunde vi avsluta natten och åka hem till våra varma sängar. Något som inte är alla förunnat.

 

Laddar för uteliggarnatt

Ikväll är det dags för att belysa ett av Uppsalas största problem. Utanförskapet och allt det medför för Uppsalas 1722 registrerade hemlösa (innevånare som saknar en egen hemadress). I Uppsala Stadsmission, där jag sitter i ”Rådet” har vi beslutat att sova ute i natt och bjuda in Uppsalas politiker att göra oss sällskap. Intresset från politikerna har väl inte varit så jättestort, men några har anmält att de kommer. Det kanske inte är så konstigt att så få politiker kommer, då ansvarige för nämnden för hälsa och omsorg t o m skrivit en insändare i UNT, att det inte finns några uteliggare i Uppsala. Han kanske borde varit med ikväll.

Redan innan kvällens aktivitet har initiativet skapat massor av uppmärksamhet. UNT har haft några stora artiklar. Idag var det första sidan samt tre hela sidor i tidningen. UNT24 och ABC har gjort större reportaget. Intresset från Uppsalaborna har varit jättestort. 

UNT har fyndigt använt Uppsalas slogan ”Välkommen hit, välkommen hem(lös).

Nu skall vi tillsammans med några av alla de inbjudna politikerna samlas på Vaksala Torg för att möta media samt förbereda oss för en natt som hemlös. Känns både viktigt och lite spänt. I hallen ligger kartonger, sovsäck och liggunderlag. Varma kläder och en filt som kudde. Troligen har jag utrustning som är mångdubbelt så varm som de flesta uteliggare.

Nu vet vi ju att de flesta uteliggare inte sover ute under bar himmel. P-garage, trappuppgångar, tvättstugor och källare är populära viloplatser. Men knappast vad vi kan kalla en värdig sovplats.

Efter kvällens upplevelse återkommer jag med en rapport från de hemlösas verklighet i Uppsala. Staden med flest hemlösa per innevånare i Sverige (obs. ej pga studenter).

Mina förberedelser…

 

Snart dags att utmana politikerna

Som ni kanske läste i onsdagens UNT så har Stadsmissionen i Uppsala utmanat politikerna till en uteliggarnatt. Meningen med den är dels att vi som arbetar med Stadsmissionen skall få se den verklighet våra utsatta medmänniskor lever i, dels att få Uppsalas politiker att inse att något måste göras och på detta sätt skapa opinion. Nu får vi se om det dyker upp några politiker, men några av oss som arbetar med Stadsmissionen kommer att genomföra detta och målet är naturligtvis att det skall ge arbetet en skjuts framåt.

Utmaning i kockbranschen

Söndag morgon och hämtning för att genomföra en kurs i thailändsk matlagning. Ann Fischer som är Memories egen specialist på det thailändska köket hämtade oss på hotellet. Någon riktigt bra start blev det inte då vi hörde konstiga läten från vänster bakhjul. Något som inte kunde betyda något annat än punktering.

Trots att det var söndag fanns det hjälp att få med däckbyte. Tyvärr är varken jag eller Micke några höjdare på bilar och liknande aktiviteter, så vi fick överlåta arbetet till mer professionella aktörer.

Hur som helst kunde vi fortsätta in till marknaden och köpa de färskvaror som behövdes för en komplett lunch.

Alltid lika imponerande att se alla de variationer av currypasta som finns. Men idag var det andra ingredienser som behövdes. Förrätten var vegetariska vårrullar. Därefter skulle vi göra Tom Kha Kai soppa tillsammans med Fried Chicken with Thai basil.

Väl framme på Memories installerar vi oss i det nybyggda köket med den här bedårande utsikten. Kan man tillaga mat i en bättre miljö?

Ett engagerat gäng med stora ambitioner att göra den perfekta måltiden. Även vid detta tillfälle med brorsdottern Maja och Micke Green.

Dags för att äta. Ann ser rätt nöjd ut med sina studenter. Att det smakade så gott får vi nog tacka vår duktiga lärare för.

Stolta och proppmätta studenter tackar Ann för en grymt bra förmiddag på Memories.

LITE ANNAT FRÅN DAGEN
Det händer mycket i området. Det förfallna hotellet Grand South Sea håller på att renoveras. Massor av träd tas bort för bättre utsikt från hotellet Palm Galeria samt att Apsaras bygger ett 60-tal Villas precis bakom Memories. När man avverkar skog har man tagit hjälp av lite extra arbetskraft. Häftigt att se när en elefant svingar stora stockar med snabeln.

Djungelpatrullen in action…

På eftermiddagen var det dags att sammanfatta arbetet med Pak Weep samt vad som skall hända tills nästa gång vi ses vid nyår. Tillsammans med Mitch och Lainie har vi identifierat ett antal saker som måste lösas. Bland annat skall vi med hjälp av Ann komplettera materialet till våra t-shirts. Vi skall kolla att det inte räknas som barnarbete att barn designar t-shirts till projektet. Vi skall skriva anställningsavtal med vår thailändska lärare i sömnad. Kontrakt skall tas fram för de studenter som börjar utbildningen. Kalkyler och konceptbeskrivning på hur ett microföretag skall se ut och vilka investeringar som behövs. Ordna lokaler för det första microföretaget med möjligheter att husera fler på sikt. Testa mönstren vi fått så de fungerar med storlekarna osv osv. Massor med små saker som kan verka enkla, men som är betydligt mer komplicerade att driva på distans och med främmande myndigheter och regelverk.

Hur som helst är målet är att de första tröjorna skall vara klara för leverans i mars/april. Dessförinnan hoppas vi kunna sälja ”first edition”, dvs tröjor som gjorts av de första studenterna under praktikperioden. Lite sneda och med ett och annat som inte är 100% men naturligtvis extra dyra. Alla signerade och numrerade. 100% av intäkterna går till projektet såklart.  Kan det vara någon som vill ha som samlarobjekt? Pris – typ 150 dollar och upplaga på 25 st.

Stort tack Mitch och Lainie för ert fantastiska engagemang och stöd. Utan er hade detta aldrig varit möjligt att genomföra.

Som vanligt avslutas dagens blogg med en helt fantastisk solnedgång från Memories. Nästa blogg kommer nog från hemmaplan eller möjligtvis under mellanlandningen i Bangkok måndag kväll. Och jag lovar – inga fler solnedgångar på ett bra tag…

 

Vaksala SK i Khao Lak

Fredagens besök i Pak Weep School såg jag verkligen fram emot. ”Mitt lag” i Vaksala SK, P98, har via klubben skänkt våra gamla matchställ. Att de skulle hamna i Pak Weep kändes naturligt. Redan när vi kom in på scotrarna stod de förväntansfulla barnen och hälsade oss välkomna. Vi hade snabbt ett gäng frivilliga som satte på sig matchställen för fotografering. Sen var det uppställning på fotbollsplanen..

Pak Weep dream team. Alla med snygg reklam för Årstahallen, Svensk Fastighetsförmedling, ShBygg, Functionall Group, LF, Börje Eriksson Åkeri och Protexus. Vem har sagt att det inte är en bra affär med sponsring…
Vi har tyvärr inte samma intresse för flickorna från skolan, utan de får inte alls samma möjligheter. Det skall det bli ändring på och vi beslutade att starta ett flicklag i volleyboll idag. Maja Sonesson, min brorsdotter, som bor här på Memories till jul skall ta hand om laget och vi skall naturligtvis ha med tröjor även till dem vid nästa tillfälle. Första sponsor blev (inte helt överraskande) Functionall. Nu hoppas jag fler hänger på. 3000:- plus tryck. Eventuellt överskott går till laget/skolan.

 

 

 

Glada killar i sina nya ställ. Nu gäller det bara att få ordning på laget. Idrottsläraren har fått sparken för han var aldrig där. Generellt är det otroligt dålig disciplin på lärarna i skolan. Idag när vi kom dit hade nästan inga lärare dykt upp. Och när de är där sitter de ofta och sms:ar eller t o m sover. Om vi ibland har problem med eleverna i Sverige så har man desto större problem med lärarna i denna skola. Rektorn eller managern kan inte ha så stort intresse av att få bra resultat bland eleverna. Här gäller det att fundera ut något sätt att lösa problemet och samtidigt få alla nöjda. För det måste gå – för barnens skull. Har någon bra idéer?

Ett annat konkret uppdrag hade vi idag. Barnen skulle hjälpa oss med inspiration till Pak Weep Project logotype. Resultatet blev ett 80-tal förslag som skall ligga som grund till att skapa en logotype för det projekt med sömmerskeutbildning, entreprenörskap och t-shirt produktion vi arbetar med. Nu skall vi ta med dessa förslag hem till Jesper på Medori i Uppsala. Jesper kom med idén att ha barnen som inspiratörer och skall med hjälp av förslagen göra den slutgiltiga loggan. Tack Jesper och Medori för allt ideellt arbete ni lägger ned på detta.

Här är ett axplock av alla de förslag soim barnen gjort. Man skall också tänka på att de inte använder dessa bokstäver i vanliga fall utan har ett thailändsk alfabet. Skall bli kul att se vad dett leder till.

Sen var det dags för ett besök hos vår oersättliga kock på Memories, Aol. Hon betyder jättemycket och är grym på att skapa underbar Thailändsk mat. Men för några veckor sedan fick hon problem med rygg och ben och kunde inte gå. Hon är bättre nu och har troligen haft ischias och behöver rehabilitering. Inget som ingår i hennes thailändska vård. Men nu har vi löst det, hon får rehabilitering och vi hoppas ha Aol tillbaka i början av december.

Aol och hennes man. Mannen säljer kyckling- och fläskspett från sin moped på marknaden. Något som många av ni som firat nyår på Memories känner igen då det är han som levererar kycklingspetten på nyår (även i år). Till höger på bilden ser ni dagens förberedelser av fläsk. Allt utfört i 35 gradig värme… Jo, det smakar gott.

Maja har fått sin första uppgift på Memories att göra skyltar. Hon visar stora kvaliteter på den konstnärliga sidan och har kommit så här långt med skylten till nya beachbaren. Här skall våra beachboys se till att gästerna på solstolarna alltid har något svalkande att dricka.

I skuggan under träden tränar bröderna Bas och Borm thaiboxning. En nationalsport som man börjar med tidigt. Fr o m i år kommer vi att erbjuda thaiboxing pass för den som vill prova på. Garanterad träningsvärk…

Den här dagen avslutas på samma sätt som de tidigare. Med en fantastik solnedgång. Visst är det riktigt kul att vara här med Micke Green, men vid solnedgångarna saknar jag Anneli extra mycket. Det blir liksom inte fullt så romantiskt med Micke… Fast nu är det dags för middag och sen Happy Snapper inne i Khao Lak.  Då är Micke perfekt!

 

En dag på Pak Weep

Den skola som vi jobbar med heter Pak Weep school. På torsdagen var det dags för några praktiska övningar. Vi började med att närvara vid skolans morgonceremoni. Barnen, som för övrigt hade scoutdag denna dag, var uppställda framför flaggstången på skolgården. En lärare pratade, men tände rökelser och bad till Buddha samt att flaggan hissades.
Uppställning på skolgården i Pak Weep.

 

 

 

 

 

Flaggan hissades till inspelad musik. Allt var väl organisarat även om de minsta barnen hade lite svårt att stå still.

 

Maja samtalar med Paula som är vår kontaktperson på skolan och Mitch Angel. Mitch är vår projektledare tillsammans med sin fru Lainie.
Maja kommer att få möjligheten att arbeta som volontär i skolan då och då.  Riktigt kul och naturligtvis en spännande utmaning.

 

 

 

Scotern behöver tankas. I butiken säljs bensinen i whiskyflaskor. Funkar det med.

 

Thomas och Lainie vid de första symaskinerna som vi tränat på. Idag beslutade vi om att köpa in en helt ny utrustning för att kunna bygga ett koncept kring arbetet samt att eleverna får träna på samma maskiner som de i en framtid förhoppningsvis skall arbeta med.

 Vi stötte på några av de äldsta eleverna i en korridor. På bilden syns även ”managern”, Lainie och Mitch samt Maja, jag och Micke. Extra kul tyckte de att Micke och jag var. Båda nästan två meter. Det gjorde oss populära och tydligen såg vi roliga ut också.

Vi åt lunch med skolbarnen. Maten var väl lite annorlunda än det vi var vana med ut. Här på bilden syns ”managern” i grönt, Micke, Maja, Lainie och Mitch.

Alla barnen i matsalen.  Den matsal som en gång i tiden ledde oss till Pak Weep och som blev min sambo Annelis första projekt i Khao Lak. Anneli som föreslog födelsedagsgästerna, när hon fyllde 50, att ge ett bidrag till skolans matsal. Många gjorde det och allt blev jättebra. Matsalen har nu fått klinkergolv som gör att det går att hålla rent, nät så att inte fåglar flyger in och tar av maten, nya ytor på borden då insekter ätit upp de gamla samt ett extra tak så det inte regnar in, när det blåser och regnar samtidigt.
Extra rörande blev det för mig när alla barnen ställde sig upp och sa i kör; ”Thank you Thomas”! Det känns naturligtvis helt otroligt bra.
Förvisso var hälsningen mest till Anneli och jag vidarebefordrar den såklart. Anneli får möjlighet att träffa eleverna när vi är tillbaka i jul.

Under dagen gjorde vi ett besök hemma hos Mitch och Lainie i deras lilla hus. Huset som ligger mitt i skogen i närhete av Pak Weep var jättefint och trivsamt även om jag nog själv skulle känna en viss överdos av enslighet.

 

 

 

 

Jag sitter och diskuterar projektet med Mitch på hans lilla altan.

 

 

 

 

 

 

 

En av de söta skoleleverna på besök i matsalen.

 

 

 

Två glada tjejer som gärna ställde upp för ett fotografi.

En bild från den nyrenoverade matsalen får avsluta detta inlägg. Imorgon blir det ett nytt besök på skolan då vi dels skall göra projektets logga tillsammans med barnen samt lämna över ett matchställ från Vaksala SK till skolans fotbollslag.