13 år i Sirius tillända

2002 var första gången jag blev invald i Sirius styrelse. Det började i Sirius Huvudklubb, som är ansvarigt för varumärket Sirius och en del andra övergripande delar i föreningarna. I Sirius finns tre specialföreningar, fotboll, bandy och innebandy. Några år senare blev jag även en del av Sirius Fotbolls styrelse, på den tiden ett aktiebolag. Några år senare ideell VD för fotbollen under några år. Styrelsearbetet i Huvudklubben har fortsatt, men på årsmötet idag den 25/3 var det dags att lämna över till nya krafter.

Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om komplexiteten i att arbeta i elitidrottsföreningars styrelser, så det skall jag inte ta upp igen. Däremot lite om den glädje som det givit.

Det jag kanske är mest stolt över är det 50-tal förmatcher som jag drog igång och genomförde under förra sejouren i Superettan. Ca 1500 knattar, tjejer och killar från olika lag i distriktet, fick möjligheten att spela en egen match innan varje Superettan match samt därefter vandra in på planen med sina idoler vid matchstart. Den glädje och entusiasm som dessa knattar visade kommer alltid att finnas i minnet.
Andra minnesvärda saker var när vi hade 9000 på läktarna mot Norrköping då vi låg i topp i Superettan. Tydligen där man måste ligga för att locka Uppsalaborna till Studenternas. 100-årsjubileumet var också en stor händelse liksom när vi gick upp i Superettan förra gången såklart. Lika tråkigt var det naturligtvis när vi åkte ur tre år senare.
Startandet av Sirius akademi var också en stor och viktig händelse. Även om förståelsen från omvärlden inte alltid är så stor, så är det en viktig satsning för hela fotbollsuppland, när det gäller att bidra till att utveckla talanger.
Att ha killar som Kim Skoglund, Mani Tourang och Dauda Sall anställda på Gallerix var också ett positivt sätt att bidra till föreningen och det var inspirerande att jobba med fotbollskillarna.

En person som måste nämnas i sammanhanget är naturligtvis Sirius Huvudklubbs ordförande och vännen Lasse Svensson. Alltid positiv och med ett stort hjärta har Lasse ständigt laddat organisationen med ny energi.
Dessutom alla andra människor runt lagen, som lägger 1000-tals ideella timmar för att få verksamheterna att gå runt. För även i elitidrotten är det mesta arbetet helt ideellt, vilket inte alla inser.
Som alltid när man summerar något så är det man minns människorna. Det är dom som är den absoluta behållningen av dessa år.

Nu lämnar jag inte Sirius helt. Som en del i en marknadsgrupp finns det möjligheter att fortsätta vara delaktig, samt naturligtvis många matcher på Studan i sommar.

IMG_0010 IMG_0009Denna souvenir (jag har aldrig spelat i Sirius) fick jag på min 50-årsdag. Min något blygsamma fotbollskarriär började i Bälinge IF, fortsatte i Skuttunge SK sen några år i Uppsala IF, tillbaka i Skuttunge för att avslutas i kvartersgänget IQ77 och Gallerix korplag.

Ny häftig utmaning!

Det var en lunch på Magnussons för nästan två år sedan. Några månader innan hade jag träffat en person som heter John Lundqvist. Min revisor Rikard Rönnblom sa att vi borde träffas. Efter några inledande möten bestämde vi oss att ses över en lunch. John frågade mig vad jag gjorde och jag sa att jag hade bra balans i livet och inte ville ha fler uppdrag. Vi pratade ytterligare en halvtimme och helt plötsligt hade vi kommit överens om att jag skulle   bli styrelseordförande i hans bolag. Vi klickade helt enkelt för bra för att inte testa ett samarbete. Bolaget som jag fick förmånen att bli styrelseordförande i heter ”The Friendly Swede”.

logo

Under nästan två år har vi haft en spännande resa med allt från att skapa ett värdeskapande styrelsearbete till att bygga en organisation på hemmaplan. För två år sedan fanns det ingen anställd i Uppsala. Däremot fanns det medarbetare i Kina, på Filippinerna, Australien och i USA. John var det enda av medarbetarna som hade en fot inne i Uppsala och Sverige. Nu två år senare har vi byggt en organisation i Uppsala med en grymt bra VD som heter Anna Nordlander och ett helt team med duktiga medarbetare. Tror också att namnet börjar synas mer i Uppsala. IMG_9942Bland annat var The Friendly Swede en av Bona Postulata pristagarna 2015, när priset delades ut av landshövdingen förra veckan. Igår var dessutom Anna en av tre finalister på Chefsgalan i Stockholm. Tyvärr räckte det inte ända fram vilket var förvånande, då Anna är en ledare av yppersta klass.

Det som en gång började med att min revisor tycket John och jag borde träffas ledde som sagt till ett styrelseengagemang i ett av Uppsalas mest spännande företag. Men det var inte slut i och med det. För en tid sedan frågade John om jag ville köpa in mig i bolaget. Otroligt smickrande erbjudande och i dagarna har det blivit verklighet. Fantastiskt kul och otroligt inspirerande att få vara med och bygga The Friendly Swede i framtiden. IMG_9941Stolt ny delägare mellan mina kompanjoner John och Anna (VD och delägare).

Vad Friendly Swede gör? Gå in på amazon.com och sök på Friendly Swede ser du. Bolaget startade med att sälja produkter via Amazon i USA vilket fortfarande är den absolut största marknaden. Nu säljs The Friendly Swedes produkter även i England, Tyskland och Japan. Inom året planerar vi även att dra igång Spanien, Frankrike och Italien.
Självklart fortsätter arbetet i styrelsen. Nytt ansvarsområde blir produktutvecklingen och jag  skall jag sätta tänderna i att skapa ett produktråd och strukturera vår sortimenten. Om det känns inspirerande? Gissa!

En liten bonus är att Kasper arbetar som trainee på The Friendly Swede på kontoret i Shenzhen i Kina. Bättre utbildning kan han nog inte få. Farsan är i hälarna…

Alltid en kick med Relationsdagen

Den 17 mars var dagen D för Relationsdagen detta år. Rekordmånga deltagare var anmälda vilket innebar att 1064 personer deltog i evenemanget på UKK i Uppsala. Det var ett fullspäckat schema med många seminarier. Inriktningen var Uppsalas kraftfulla tillväxt och Uppsala som destination. IMG_9922Första seminariet började med frukost och arrangerades av Ahlford advokatbyrå. Temat var ”Uppsala på höjden”. Med den kraftiga tillväxt Uppsala har och för att ta nya steg mot en modern stad, var samtliga överens om att bygga mer på höjden. Detta samtidigt som man vill bevara Uppsalas unika siluett. Visst känns det spännande med ett 25-våningshus i Gottsunda, Gränby Tower och alla andra projekt som pågår. Både förtätning och bygga på höjden känns helt rätt. Det viktiga är att man gör det på rätt sätt. Avslutningen med tankar om nya spännande hus från den deltagande arkitekten känns klockrent. Hoppas politikerna klarar av att hantera alla planer utan traditionella långbänkar. Men det verkar lovande. Som alltid är det viktiga att gå från ord till handling.IMG_9927Först ut på Stora scenen var Henrik Schyffert. Han drog igång i ett ursinnigt tempo och fick med sig publiken direkt.IMG_9930Första föreläsare var amerikanen Aaron Perlut. Han pratade om regional digital marknadsföring, gärna genom medborgarengagemang och crowdfunding. Säkert en massa kloka tankar, men helt fel forum. I alla fall utifrån min egen reaktion och de jag pratade med efteråt. Att dessutom halva salen satt och kollade sina mobiler var väl ett underbetyg. Dagens bottennapp.IMG_9932Efter Aaron var det Tiina Mykkänes tur. Tiina är VD för Destination Uppsala och presenterade hur Uppsala skall agera för att attrahera fler att besöka staden. Uppsalas nya vision lyder som ovan.

Tina visade också en Uppsala-film som imponerade. Hoppas bara att den går att vrida till lite innan den lanseras. Väldigt mycket historia och akademi, väldigt lite handel samt varken fotboll, basket, hockey eller innebandy. Visst skall vi visa Uppsalas akademiska sida, men det behöver nog lite mer balans.IMG_9945Efter lunch var det professorn från Jönköpings Handelshögskola Charlotta Mellanders tur. Hon gjorde en strålande insats från scenen. Ämnet var urbanisering och varför alltfler väljer att flytta till städerna.
Hon pratade även om vad som var attraktionskraft i verkligheten och vad som städerna marknadsförde. Bland annat marknadsförde 95% av städerna vacker natur, medan målgruppen inte alls tyckte det var speciellt viktigt.
Generellt kan man räkna med att vara i negativ spiral, om man har en kommun under 25.000 innevånare. Intressant. IMG_9954Därefter berättade Atrium Ljungberg om projektet Gränbystaden. En ny stadskärna som växer fram från Gränby Centrum till Gränby Nord under namnet Gränbystaden. Känns verkligen spännande. Jag tror att detta kommer att öka attraktionskraften till Uppsala ytterligare. Samtidigt ställer det krav på Uppsala city att fortsätta utvecklas utifrån sina förutsättningar. Där krävs det att politikerna tar ansvaret för ett levande city. IMG_9956Intressant beskrivning av framtidens Uppsala. Nu blir vi storstad på riktigt. Me like!IMG_9958Avslutningsvis var det paneldebatt med Marlene Burwik (S), Joakim Danielsson, Stadsdirektör, Ralph Axelsson och Pigge Werkelin (entreprenörer). Kontentan var att Marlene och Joakim tyckte alla var eniga om vägen framåt och att det kändes bra. Men när Ralph ställde frågan till publiken fick man ett rungande NEJ. Något jag tror är en stor orsak till problemen. Man tror att man gör saker bra, men det uppfattas inte alls på det sättet. Här gäller det nog att hitta nya samarbeten i nya kluster och handlingskraft. Känns ändå som man är på rätt väg. IMG_9961Avslutningen var liksom inledningen av Henrik Schyffert. Med en sanslöst rolig show på 20 minuter lämnande man UKK med ett stort leende på läpparna.

Sammanfattningsvis en grymt bra dag, med inspiration och bra nätverkande.

 

När man går bort sig ordentligt…

Under några år har jag funderat på att anordna en halvmara på stranden i Khao Lak. Ett event som naturligtvis är kopplat till mitt smultronställe Memories och dess omgivning. Många har varit med och spånat om evenemanget och kreativiteten har varit stor. Något som resulterade i något som jag kallat ”Entreprenörsveckan i Khao Lak med Memories Beach marathon” och som går av stapeln i november 2015. Från början ett litet kompisevenemang där ett antal entreprenörskollegor skulle ha utbyte av varandra, på stranden i Khao Lak. Sen skulle vi avsluta med ett mer officiellt långlopp i sanden. Sen växte idén från denna mindre aktivitet och utvecklades till ett mer officiellt evenemang. Jag frågade de som varit med och bollat idéer, om de ville vara med och delge övriga om sina erfarenheter. Ett program började ta form och det landade i åtta pass. Det var här det började gå fel. Snabbt fylldes jag dessa åtta pass med åtta manliga och endast en kvinnlig entreprenörer som inledare. Entreprenörer som varit med i bollandet eller som fanns lättillgängliga i min närhet. Alla med mycket spännande historier. Kanon tyckte jag och drog igång projektet.

Hade jag använt lite av det förnuft som jag trots allt tycker jag har, skulle jag naturligtvis ha agerat helt annorlunda. Jag har massor av skickliga och intressanta kvinnliga entreprenörer som driver företag i min närhet. Att engagera några av dem borde varit en självklarhet.

När jag fick första kommentaren efter att inbjudan börjat skickas ut, insåg jag omedelbart mitt misstag. Frågan kom direkt – Var är kvinnorna?
Det här blev definitivt inte bra ur ett genusperspektiv och mitt fokus flyttades från ett grymt intressant evenemang, till att självkritiskt fundera på hur jag kunnat missa detta. Jag förstår att många blivit besvikna och jag måste hantera det. Misstaget var ju gjort.

Att jag skriver om detta i min blogg handlar inte bara om att erkänna ett misstag, utan lika mycket om att fundera på hur det blir så här. För detta händer ju i samhället hela tiden och ofta med större negativa konsekvenser än denna. Att jag blev ännu en av dem som inte använder hjärnan i detta sammanhang är bara att beklaga. Men skall man lära något av sina misstag så måste man ju fundera på orsaken.

Först och främst tror jag att man oftast letar där det är enklast. Man tar sig helt enkelt inte tid och lägger inte ned tillräcklig möda för att se helheten. Man blir enkelspårig och går i gamla fotspår. En stor orsak till missar som denna, handlar nog inte om genomtänkt agerande, utan om att inskränkt beteende. Tack och lov finns det många kloka människor i ens närhet som påtalar dåliga beslut och ger befogad kritik. Något som gör att man får möjlighet att bättra sig. Jag tror att beslutsfattare många gånger hamnar i samma fälla och det är naturligtvis något man måste komma bort ifrån.

Förhoppningsvis blir denna spännande aktivitet framgångsrik, trots mina misstag och att jag får möjlighet att göra om detta kommande år med ett modernare tänk. Det jag känner är viktigast just nu är att göra något positivt av det som blivit fel. Fel kan det alltid bli, men att dra nytta av det för framtiden är avgörande.

Det där med att starta projekt…

Under hela mitt liv har jag funderat på varför jag hamnar i lite komplicerade utmaningar. Troligtvis hänger det ihop med en personlighet där man hela tiden vill påverka och förändra. Vill man det måste man starta projekt, och när man startar projekt, så börjar man med målet och sen arbetar sig bakåt. Det är också då man möter alla som säger att det inte går. Jag har lärt mig att inte negligera den typen av kommentarer. Istället ge projekten lite balans, vilket jag insett är klokt. Men det har sällan lett till att ett projekt inte blivit av, bara korrigerat lite i processen. Hur kan då ett projekt se ut?

Ett typiskt ”omöjligt” projekt som blev otroligt mycket svårare än planerat var Pakweep i Khao Lak. Idén kom på en joggingtur på stranden med Magnus Axelid. Tänk att starta en sömmerskeverksamhet i Khao Lak och sysselsätta fattiga kvinnor samt skapa ett varumärke på kläder. Jag såg framför mig en fabrik med engagerade och välmående kvinnor som fått en värdig sysselsättning. Butiker med Pakweepkläder och hela Khao Lak regionen som en nytt centrum för produktion av textil.
Målet var tydligt och Khao Lak skulle bli ett nytt Gnosjö. Finansieringen skulle vara mikrolån och förebilden var Hand in hand, Percy Barneviks fantastiska projekt. Parallellt skulle varumärket byggas…

Sagt och gjort. Ett amerikanskt lärarpar blev projektledare på plats. Jag åkte hem med massor av energi, övertygelse och en grym affärsplan.  Glasklart tänkte jag. För att göra en lång historia kort gjorde jag alla klassiska misstag som jag redan visste om men inte vill se. Driva verksamhet på distans är svårt, hitta rätt folk ännu svårare. Vem skulle sälja och vem var kunden, var fick vi tag i tyg, vilken typ av symaskiner etc. Bara att ta fram en etikett till en t-shirt var ett jätteprojekt. Att hitta  någon som kunde utbilda sömmerskor var nästan omöjligt. Men allt detta löste sig på ett eller annat sätt. Det tog tre år, massor av utmaningar, en rejäl slant och upprepade bakslag. Projektet blev inte ens en bråkdel av vad jag en gång siktade mot.
Men jag kan ändå konstatera att det idag är en liten fungerande verksamhet som står på egna ben och som med all säkerhet kommer att växa. Pakweep är ett varumärke och det sysselsätter några och på sikt fler. Lärdomarna blev många och ansträngningarna att inte lägga ner var stora. Att driva projekt handlar alltid att få dem i mål, framför allt när det är andra människor inblandade.

Ett annat ”omöjligt” projekt med en helt annan framgång är Memories Beach bar i Khao Lak. Stora olikheter såklart, men den största skillnaden är personen/entreprenören. Ching som min kompanjon heter i Khao Lak har gjort en fantastisk resa och verksamheten går strålande. Även här har resan varit krokig och det tog flera år innan det stod på egna ben. Men nu är det ett 25 tal sysselsatta och mycket uppmärksammat i media runt om i världen. Egentligen var projektet lika omöjligt, men personerna bakom fanns på plats och var grymma.

På Gallerix startade jag projekt hela tiden. Kritiken var tidvis massiv framför allt från de som skulle hitta de tekniska lösningarna eller skeptiska franchisetagare. Jag förstår dem, men de fick inte stå ivägen för utvecklingen. Jag är övertygad om att de ständigt nya projekten, var det som gav oss den utveckling vi lyckades med och den framgångsrika kedja Gallerix en gång i tiden  var.  Tittar man på det med lite perspektiv var Gallerix egentligen inget bra projekt över huvud taget. Men med det underbara team vi var så lyckades vi få det att flyga och bli ett koncept som blev känt långt utanför Sveriges gränser. En hemlighet var de ständiga utvecklingsprojekten och förmågan att hitta rätt människor. Kreativiteten var stor.

2015 skiljer sig inte alls. Bara hur de yttrar sig. Jag och Anneli har under några år funderat på hur vi skall hitta en julgåva för anställda i företag med nöje för mottagaren och nytta för samhället. Resultatet har blivit en bok som vi kallar ”För en god sak” i samarbete med Södra Tornet och Stadsmissionen. En variant på kokbok där vi presenterar ett 20-tal restauranger tillsammans med historier från det Uppsala som Stadsmissionen ser.  Det jag vill komma till är vad som händer när man satt målet. Att se nyttan och fördelarna med idén var det inget problem med. Utmaningen blir att ta fram en bok som både skall vara proffsig, intressant och med stort värde för både givare och mottagare. Förläggare har jag aldrig varit, men nu är det dags. Hade jag vetat vad det inneburit hade nog projektet aldrig blivit av. Liksom de flesta andra av mina projekt. Redan när målet sätts upp finns det en liten varningssignal som pockar på uppmärksamhet. Som tur är kan den snabbt kvävas genom att man hela tiden fokuserar på målet och effekten. Något man får sota för ibland, men som oftast leder till någon form av utveckling.

Alla projekt blir inte framgångsrika. Så är det bara. En del får man helt enkelt lägga ned. Men de allra flesta har lett till någon form av utveckling även om det initiala målet har fått justerats.

Min personliga reflektion är att det startas alldeles för få projekt i Sverige. När man startar ett projekt är man i rörelse. Det behöver inte vara ekonomiska vinster, men någon typ av förbättring är nästan alltid ett projekt och det skapar engagemang.
Sitt inte där och ångra något du gått och funderat på. Alldeles får många som säger ”Jag tänkte göra, jag gör det sen, eller jag kan inte”. Mitt råd, tveka inte kör igång. Projekten behöver inte vara stora, tvärtom. Sen gäller det att engagera rätt människor som ger projektet energi samt fokusera på målet. Det värsta som kan hända är att det går åt helvete…

Godkänt men ingen fullträff med Kjell Enhager

På onsdagskvällen var jag bjuden på ett event med Kjell Enhager som coachar i positivt tänkande och ledarskap. Förväntningarna var stora och UKK var fullsatt med över 1000 åhörare. Kul dessutom att publiken var väldigt blandad med olika åldrar och yrken. Han har verkligen lyckats göra sig ett namn och bara det är beundransvärt.

Att recensera det Kjell pratade om i 3,5 timmar är inte aktuellt. Då är det bättre att gå in på hans hemsida. Men några reflektioner vill jag i alla fall göra. IMG_9828På plussidan var han underhållande och hade ett bra budskap som han delade in i fyra fack;  Mitt eget ansvar, Mål, Metod och Möjligheter. Ett bra upplägg och saker man alltid behöver påminnas om.

Förvisso känns de flesta positivitetstalare relativt lika i sin framtoning, men Kjell hade ett bra upplägg med gott om liknelser och historier tillsammans med en röd tråd i personlig utveckling, eget ansvar och andra kloka saker.  Många skratt gav också kvällen en positiv eftersmak.

På minussidan tycker jag han höll på alldeles för länge. Nästan fyra timmar gjorde att sista timmen kändes som en gäspning. Något som fler än jag kunde konstatera då folk började lämna lokalen. Innan hade jag trott att det handlade om en dryg timme. När han efter nästan två timmar började prata om paus, förstod jag att jag missförstått en del. En annan sak som det blev alldeles för mycket av, var alla de korta avbrott för dialog med sin granne i stolen bredvid. OK några gånger, men nu var det om och om igen. På slutet tror jag de flesta hade tappat allt engagemang. Dels var det för många avbrott, dels var varje avbrott för kort för att ge något.

Sammanfattningsvis kan jag ge honom godkänt men inte mer. Bra budskap och underhållande på plussidan, för långt och alla avbrott på minussidan. Tror han har betydligt mer att ge till grupper han coachar i ett längre perspektiv, än detta mer ståupp arrangemang.

Stort tack Eva Yng för att du bjöd med mig. Oavsett Kjell hade jag ju grymt bra sällskap…

Att arbeta i en elitidrottsstyrelse

Med jämna mellanrum kommer styrelsearbetet i idrottsföreningar upp till diskussion. Just nu är det Almtuna, Sirius Bandy och Uppsala basket som fått medial uppmärksamhet. När det gäller Almtuna och Sirius Bandy är det den dåliga ekonomin som förorsakat den föga smickrande uppmärksamheten. Så snart det hettar till så kommer också kritiken. Viss kritik befogad medan annan är baserad på okunskap. Då detta inte bara är ett problem i Uppsala utan i i stort sett hela landet kan man undra vad det är som gör att just idrottsklubbar har så svårt att få ekonomin att gå runt. Jag har inte gjort någon vetenskaplig undersökning men har själv erfarenhet från styrelsearbete i Sirius Fotboll och Sirius Huvudklubb.

Sirius_CMYK

I de flesta styrelser sitter representanter från näringslivet. Något som borde borga för erfarenhet att sköta ekonomin, men i verkligheten blir det inte alltid så. Varför då kan man undra?

Jag upplever själv att man underskattar komplexiteten i verksamheten. I ett företag mäts man affärsmässigt. Företagets grundläggande framgångar och verksamhet är i mångt och mycket grundat på lönsamheten och att det finns en marknad för produkten. I idrotten är det resultaten på planen som mäts av omvärlden, inte antalet betalande kunder (åskådare/sponsorer). Det blir två skilda världar som inte har så lätt att enas.

När jag kom till Sirius Fotboll i mitten av 2000-talet var klubben i djup kris. Både ekonomiskt och idrottsligt. Vi var ett nytt gäng som satte tänderna i utmaningen och lyckades med hårt arbete få ordning på ekonomin. Parallellt lyckades vi gå upp i Superettan och vi hade en kombination  av ekonomi i balans och sportsliga framgångar. En kombination som inte är allt för vanlig och definitivt inte enkel.

Till skillnad mot ett företag så mäts en idrottsklubb uteslutande efter den idrottsliga presentationen. Idrotten är ansiktet utåt, laget har fansen och media bedömer varje nyförvärv, varje träningsmatch, skador och placeringar i tabellen. Styrelsen är mer eller mindre ett nödvändigt ont och skall inte lägga sig i.
Det är nog den avgörande skillnaden mellan idrott och företagande. Det är också det som är huvudorsaken i att man ibland kommer i problem. Helt enkelt att den idrottsliga verksamheten ställer krav på spelare, träningsläger, träningsförutsättningar etc för annars kan man inte nå de mål som satts upp. Jag har själv upplevt hur svårt det är att stå emot idrotten, när kraven kommer.

Med detta i bakhuvudet är det lätt att skruva upp intäktsbudgeten. Man hoppas att det skall komma några hundra åskådare till per match och man tror att man kan öka sponsorintäkterna med x antal 100.000. De två intäktskällor som är överlägset störst. Visst kan det fungera. Första året i Superettan 2007 gick strålande. Publiken strömmade till liksom sponsorerna. Alla ville vara med när det gick bra och året blev både idrottsligt och ekonomiskt en framgång. Det var också med det i bakhuvudet vi gick in i säsongen 2008. Tränarkraven ökade, spelarlönerna likaså. Budgeten höjdes inte speciellt mycket, men problemet var när resultaten uteblev. Tomt på läktarna och sponsorer tappade intresset. Den lilla reserv som fanns gick åt. Året därpå blev ändå värre och respass till Div 1 igen.

Trots att man försöker planera för alla eventualiteter är det nästan omöjligt att anpassa en förening som degraderas. TV-pengar försvinner och sponsorerna vill inte betala lika mycket. Speciellt många minuter i TV syns man inte i Div 1. Så det blev några svåra år, men Sirius räddades av det allmänt kända samarbetet med Bengt Ågerup. Ett samarbete som givit Sirius Fotboll en nödvändig stabilitet och som gör att man kan satsa både på ungdomssidan och damsidan samtidigt som man har ett konkurrenskraftigt lag i Superettan.

Frågan kommer dock tillbaka. Varför är det så komplicerat att arbeta i en styrelse i en elitförening. Jag kan naturligtvis inte tala för alla, men jag tror huvudorsaken är svårigheten att stå emot kraven från media, tränare, spelare och fans. Får vi inte köpa den spelaren osv. Att stå emot där tror jag är huvudfrågan. Hur man ändå kan bli framgångsrik är knepigare. Men att långsamt bygga med egna talanger är en viktig del (inte enkelt det heller för övrigt). Något som tar lång tid och man måste stå emot omvärldens snabba krav på framgång.

När det blåser hårt så poppar det alltid upp så kallade experter. Såna som i efterhand exakt vet hur man skulle ha gjort. Att vara expert i efterhand är ju inte så svårt, men att slänga ur sig ilskna kommentarer om styrelsernas inkompetens är standard. Tänk om dessa experter kunde bidra till lösningen istället, men att sitta hemma i soffan och ha åsikter är inte samma sak som att man är beredd att ta ansvar för sitt tyckande.

Självklart skall kritik kunna ges när det finns brister. Men frågan är vem som vill sätta sig i en styrelse i en idrottsförening i framtiden? Alla ledamöter i Uppsalas föreningsliv är oavlönade, dvs ideellt arbetande. Även på elitnivå. Vad är det som gör att man är beredd att lägga 100-tals timmar om året och mest arbeta med bekymmer? För operativt arbete måste man vara beredd på, då det sällan finns avlönade resurser, för alla de uppgifter som behöver genomföras. Att man sen i slutändan kanske till och med får stoppa in egna pengar som belöning kryddar inte nöjet av styrelsearbetet.

Jag tror idrotten måste tänka om. Om inte pengarna räcker till, för att få verksamheten att gå ihop måste kostnaderna minska. Spelarlöner, planhyror, resor och andra kostnader måste anpassas. Jag tror att de flesta klubbar betalar för mycket för sina spelare i förhållande till ekonomiska förutsättningar och underhållningsvärde. Egentligen en dålig anpassning till marknaden. Någonstans är det ju den produkt man säljer, som skall betala för verksamheten. Och det kanske helt enkelt är får dåligt underhållningsvärde i konkurrens med annat som är grunden till problemen.

Slutligen måste en kommun som Uppsala besluta sig för om man vill ha elitidrott eller inte.  Jag tror inte att någon idrottsförening känner helhjärtat stöd från kommunen. Istället ses man som en jobbig kostnad som bara kräver nya arenor och är dåliga på att betala fakturor. Min absoluta övertygelse är att elitidrott är en av de viktigaste faktorerna för att få en utvecklad breddidrott. Breddidrotten är kanske den allra viktigaste faktorn för att ungdomar skall ha en vettig sysselsättning, uppfostras i lagarbete samt få nödvändig motion. Därför tycker jag att det är självklart att kommunen måste vara mycket mer aktiv i sitt stöd för elitidrottsföreningarna och ge dem rätt förutsättningar.

Sammanfattningsvis tror jag att:
– styrelsen måste ta kommandot över de idrottsliga besluten
– löner etc måste marknadsanpassas till vad omvärlden är beredd att betala
– man måste bygga långsiktigt med egna talanger,
-kommunen måste ha en helt annan inställning för att stödja elitidrotten
-styrelserna måste grunda budgeten på fakta och inte förhoppningar.

För det är naturligtvis inte bara skit att jobba i en idrottsstyrelse. Tvärtom, det är en väldigt stor glädje och energikick att arbeta med idrott och de gånger man lyckas är belöningen enorm.  Jag lämnar Sirius Huvudklubbs styrelse nu i februari. Fotbollen lämnade jag för några år sedan. Sedan 2002 har det hänt otroligt mycket och resan har varit fantastisk. Till syven och sist är det inte ekonomin som jag kommer ihåg av alla de här åren,utan alla de underbara människorna man fått jobba med. Nu får jag hålla tillgodo med Vaksalas U17 grabbar som skall spela pojkallsvenskan. Min uppgift där? T ex dra in pengar…

 

Kvotera politiker med företagarerfarenhet

När man som företagare skall anställa någon, är egenskaper som drivkraft, attityd och engagemang avgörande. Jag tror att det är exakt samma egenskaper som gör att man blir politiker. Man vill förändra och man har ett driv att förbättra samhället utifrån de egna idéerna.
När det gäller att anställa till ett företag, måste dessutom erfarenheter och kunskap inom det område man skall verka inom, finnas. Man måste ha en CV som matchar det ansvar och de uppgifter man skall arbeta med.

Om man ser samma behov i det politiska livet, kanske man kan få svar på varför det är så många brister i samhället. Det som ligger mig varmast om hjärtat och det som är motorn i hela samhället är entreprenörskapet. När man träffar politiker, lyssnar på politiker eller läser om politiker, verkar erfarenheten och kunskapen om entreprenörskap vara mycket bristfällig. Samma gäller definitivt inom facket.
Några exempel: För ett par veckor sedan kom LO med en rapport med tre huvudpunkter för att förbättra den svenska ekonomin. Inget av dessa tre var att underlätta för företagare eller skapa fler företag. Härom dagen var det Stefan Löfvens tur. Hans recept vid det tillfället, är att ställa krav på svenska företag att exportera mera. Vadå, är det statsministerns sätt att se detta? – Nu jäklar måste nu exportera mer!!! Som politiker måste väl jobbet vara att se till att förutsättningarna att driva företag är så bra som möjligt samt minska krånglet att exportera. Framför allt om man är Stadsminister… Att säga att företagen måste exportera mera är som att säga åt en höjdhoppare att hoppa högre. För att kunna se effekt, måste man ge rätt förutsättningar och förstå hur man bygger resultat. I

Detta var två exempel bland hur många som helst. Min slutsats är att skulle jag rekrytera med samma krav på kompetens som till ett företag, så skulle väldigt få av de politiker jag hör yttra sig, ens komma till intervju. Helt enkelt på bristande förståelse för en verklighet som bygger välfärden.

Att fördela det andra skapat behöver man inte vara så förbannat smart för. Men att förstå mekanismerna som skapar nya arbeten, är en helt annan och avgörande. På samma sätt som man pratar om kvotering av kvinnor i styrelser vore det lika självklart att minst 50% av alla som besätter platser i politiska sammanhang, måste ha varit företagare i minst 5 år. Då kanske man kan få folkvalda som förstår hur välfärd skapas, som kommer med nya kreativa lösningar, som kan sköta verksamhetens ekonomi och som bygga en vettig organisation. Jag säger inte att allt och alla är dåliga, men nog skulle det vara både klokt och uppfriskande att ställa andra erfarenhetskrav på de som styr över våra liv.

Hotellrecension från Bangkok

Bangkok har blivit en av mina absoluta favoritstäder att besöka. En megastad som bara bubblar av action och möjligheter, med ett klimat som är sommar året runt. Självklart finns det enorma problem också, men nu fokuserar vi på det positiva.
Denna gång är det hotellet som heter ”So Sofitel” som står för boendet. Direkt kommer man till en av de saker som gör Bangkok attraktivt. Man kan bo på lyxhotell till en bråkdel av priset i t ex New York eller London. ”So Sofitel” ligger i stadsdelen Silom och är en upplevelse att bo på.
Rummet, som i och för sig inte är deras standardrum, mäter hela 65m2 och har en fantastisk utsikt över Bangkok. Priset är betydligt lägre än ett litet krypin på 12 m2, vi bodde på i New York. Dessutom ingår en fantastisk frukost samt att det är fria drinkar och afternoon tea. IMG_9762Utifrån är det mer elegant än storslaget.  IMG_9759Om man får lite tid över kan man hänga vid poolen. Ett poolområde på 10:e våningen med  Bangkok framför fötterna. IMG_9745

IMG_9743Väl uppe på rummet har man en säng som erbjuder en härlig vy över Bangkok åt två håll. Ingen dålig vy att vakna upp till.
Att sen TV:n har Airplay så man kan spela sin Spotify lista är bonus. Högtalare runt om i rummet såklart. IMG_9752En liten minibar där dryckerna ingår. Snyggt dold med dörrar som smälter in i det superdesigande rummet. IMG_9749Om man vill ta ett bad så erbjuds det såklart.IMG_9748Tycker man att det är viktigt med utsikt från toaletten så varför inte…IMG_9755Om man vill ägna några minuter åt ett fixa frisyren eller lite sminkning, är även det av högsta klass.IMG_9753En ”walk in closet” är kanske inte nödvändigt när man bor 4 nätter på ett hotell, men här erbjuds det ändå. IMG_9764Och som sagt, mellan 17 och 19 erbjuds fria drinkar och tilltugg om man så önskar. IMG_9760Man kanske undrar vad allt detta kostar? Drygt 2000:-/natt, så det är inte gratis såklart. Men vill man fortfarande unna sig lyx, men inte lika stort rum, kan man hitta femstjärnigt, för långt under 1000-lappen.

 

 

 

Reflektioner från Lindahldagen

Advokatfirman Lindahl bjöd in på sin traditionella dag på UKK. Dagen samlar många engagerade i Uppsalas näringsliv och har blivit en uppskattad aktivitet. IMG_9689Anders Frigell, en av Lindahls legendariska advokater in ledde med ett humoristiskt och imponerande välkomsttal. Allt med glimten i ögat och stor självironi. Anders om var Gallerix advokat under många år har en stor repertoar. Både som advokat, författare och som även fått sitt alster spelat på Uppsala Stadsteater. Anders var även en av de advokater som var tidigast ute med att specialisera sig på franchising. Något som vi hade stor nytta av.IMG_9693Första punkten handlade om crowdfounding. Två av Lindahls advokater berättade om det senaste sättet att finansiera en affärsidé. Man beskrev fyra olika typer av crowdfounding:

Donationsbaserad – När man är med och finansierar ett företag och att man ser det som en ren gåva.
Belöningsbaserad – Man satsar pengar, men ersätts kanske i produkter eller en upplevelse.
Lånebaserad – Man bidrar med medel, men förväntas få tillbaka dem med ränta.
Delägarbaserad – Man bidrar med medel och får en andel i företaget relaterad till sin insats. IMG_9696Man beskrev även vissa för och nackdelar med crowdfounding. Hur som helst en väldigt intressant företeelse med många fördelar. Detta kommer vi att se mer av. IMG_9699Nästa talare var Nyamko Sabuni, fd jämställdhetsminister och numera hållbarhetschef vid ÅF. Mycket intressant om de krav och nya utmaningar som väntar företagen i ett hållbarhetsperspektiv. Kort och koncist kan man säga – har man inte hållbarhet och socialt ansvarstagande på agendan kommer man inte att överleva.IMG_9701Det intressanta är att detta bara går att göra om man även har med lönsamhet. Till skillnad mot vad vissa partier anser är det näst intill omöjligt att göra bra saker om man inte har ett företag som får tjäna pengar. Men samtidigt måste företaget tänka på miljön och ta ett socialt ansvar. Detta kommer vi att se allt mer av i företagandet vilket naturligtvis också är beroende av ett vänligt företagsklimat.IMG_9702Med Lindahl som exempel. Det värde som Lindahl skapar för sig själva måste också skapa värde för kunden och för samhället. Tänker man inte helhet kommer kunden snart att välja någon annan. Även detta mycket intressant och något som redan håller på att hända.

Sen var det kaffepaus och då var jag tvungen att smita pga av Hugos fotbollsträning. Men det var ytterligare två pass. Det ena med innehåll om läkemedel, livsmedel eller kosmetika och att hamna rätt i klassificeringen. Det sista som jag gärna hade lyssnat på var UNT:s nya VD och chefredaktör Charlotta Friberg, som skulle berätta om sin syn på hur man navigerar ett modernt mediehus i den nya medivärlden.

Tack Lindahl för ett utmärkt event med imponerande innehåll.