Inspirerande träningsläger hos BK Häcken

Snart börjar säsongen och utmaningarna i Pojkallsvenskan. För att slipa formen åkte  Vaksala SK U17 ned till Göteborg för ett träningsläger i samarbeta med BK Häcken. Något som började med en lunch i vintras med min gamla kompis Peter Gerhardsson, utvecklade sig till ett mycket uppskattat träningsläger på Hisingen i Göteborg.IMG_0020 Vi hade de flesta träningarna på BK Häckens fina träningsanläggning ”Gothia Park Academy”. Häckens akademichef Tomas Andersson hade fixat allt på bästa sätt.Vi var i stort sett ensamma på anläggningen.IMG_0114Bodde gjorde vi på lilla hotellet Elisero nära anläggningen. Vi hade tryckt in oss med extrasängar i det lite udda hotellet, så det blev mer vandrarhemskaraktär. Men det blev samtidigt ett väldigt prisvärt alternativ.IMG_0025Om det var något vi kunnat haft bättre tur med, så var det vädret. Passet vid ankomst på lördagen var helt ok. Men söndag morgon var rejält blöt och vi fick nästan vada på vissa delar av planen, trots att det var konstgräs. Men passet blev bra och killarna påverkades inte av förutsättningarna.IMG_0036Till eftermiddagspasset hade det blivit uppehåll. Det uppskattades även av Peter Gerhardsson som höll i det passet. Dagen till ära hade Peter med sig sonen Casper 2 år.IMG_0038Extra kick för grabbarna att få ett pass med en av Sveriges mest framgångsrika fotbollstränare tillika Häckens huvudtränare. IMG_0046Inte blev det sämre för att nyförvärvet Diego Lugano kom ned till oss på planen. Diego som är en av de mest meriterade spelarna som kommit till Sverige, har bland annat 95 landskamper för Uruguay, samt spelat i bland annat Montevideo, PSG, Marseille och West Bromwich. Diego har skrivit på ett korttidskontrakt med Häcken för att hitta formen till Copa America i sommar, där han har målet att komma upp i 100 landskamper. Det klart grabbarna tyckte det var det lite kul att få ett lagfoto med världsstjärnan.IMG_0048Det tyckte även vi tränare, som hamnade på samma bild som både Diego Lugano och Peter Gerhardsson.IMG_0032Frukost, lunch och middag åt vi på hotellet.  Bra och väl tilltaget med mat för hungriga killar. Men visst hade vissa grundat med för mycket chips och godis. För första gången hade vi släppt på godisförbudet, för att grabbarna skulle ta eget ansvar. Gick väl sådär. Framför allt vissa verkade ha målet att käka ikapp alla andra cuper och träningsläger där vi inte fått äta så mycket onyttigt man ville.IMG_0052Måndagens pass var ett teoripass. Vi åkte till Valhalla IP, då Gothia Park var för blöt och tittade på Häckens förmiddagsträning. Efter passet kom Häckens lagkapten Martin Ericsson och berättade lite för oss om Häcken samt fick svara på lite frågor från oss i Vaksala. Ännu ett uppskattat initiativ från Peter och BK Häcken.IMG_0098IMG_0093Eftermiddagspasset var en övning i avslut och målvakterna fick mycket att göra. Lite blött var det återigen, men passet gick bra. Men visst kunde vi se att vissa spelare började bli lite slitna.

Tisdagen och sista dagen var vi bokade på Häckens andra träningsanläggning på Slätta Damm. En annan fin konstgräsplan i närområdet. Nog är förutsättningarna att idrotta av helt annan modell än vår hemstad Uppsala…

Sen var det dags att packa ur rummen och äta lunchen innan avfärd hem. Tyvärr lyckades vi inte få till någon match då Häckens lag fått flytta några andra matcher så vår möjlighet rann ut i sanden. Men det kanske var lika bra då vi har ett trött gäng som nog mår bra av någon dags vila. Nu får vi istället ett bra genrep borta mot pojkallsvenskan kollegan Irsta på Annandag Påsk.

Återigen kan vi sammanfatta ett härligt och givande läger med Vaksalas härliga grabbar. Visst finns det lite att slipa på för vissa och kanske framför allt tidspassning och en del kunskap om kombinationen kost och prestation. Men samtidigt skall vi komma ihåg att vi även gör detta för att skapa bra teamkänsla och att vi skall ha kul. Nu laddar vi för att göra en bra insats mot Norrtälje i DM sen en lång säsong i Pojkallsvenskan. Nedan några actionbilder.IMG_0079IMG_0074 IMG_0076IMG_0066IMG_0062 IMG_0064 IMG_0102 IMG_0110   IMG_0072IMG_0071IMG_0055IMG_0080IMG_0065IMG_0066IMG_0067IMG_0028 IMG_0106 IMG_0108

13 år i Sirius tillända

2002 var första gången jag blev invald i Sirius styrelse. Det började i Sirius Huvudklubb, som är ansvarigt för varumärket Sirius och en del andra övergripande delar i föreningarna. I Sirius finns tre specialföreningar, fotboll, bandy och innebandy. Några år senare blev jag även en del av Sirius Fotbolls styrelse, på den tiden ett aktiebolag. Några år senare ideell VD för fotbollen under några år. Styrelsearbetet i Huvudklubben har fortsatt, men på årsmötet idag den 25/3 var det dags att lämna över till nya krafter.

Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om komplexiteten i att arbeta i elitidrottsföreningars styrelser, så det skall jag inte ta upp igen. Däremot lite om den glädje som det givit.

Det jag kanske är mest stolt över är det 50-tal förmatcher som jag drog igång och genomförde under förra sejouren i Superettan. Ca 1500 knattar, tjejer och killar från olika lag i distriktet, fick möjligheten att spela en egen match innan varje Superettan match samt därefter vandra in på planen med sina idoler vid matchstart. Den glädje och entusiasm som dessa knattar visade kommer alltid att finnas i minnet.
Andra minnesvärda saker var när vi hade 9000 på läktarna mot Norrköping då vi låg i topp i Superettan. Tydligen där man måste ligga för att locka Uppsalaborna till Studenternas. 100-årsjubileumet var också en stor händelse liksom när vi gick upp i Superettan förra gången såklart. Lika tråkigt var det naturligtvis när vi åkte ur tre år senare.
Startandet av Sirius akademi var också en stor och viktig händelse. Även om förståelsen från omvärlden inte alltid är så stor, så är det en viktig satsning för hela fotbollsuppland, när det gäller att bidra till att utveckla talanger.
Att ha killar som Kim Skoglund, Mani Tourang och Dauda Sall anställda på Gallerix var också ett positivt sätt att bidra till föreningen och det var inspirerande att jobba med fotbollskillarna.

En person som måste nämnas i sammanhanget är naturligtvis Sirius Huvudklubbs ordförande och vännen Lasse Svensson. Alltid positiv och med ett stort hjärta har Lasse ständigt laddat organisationen med ny energi.
Dessutom alla andra människor runt lagen, som lägger 1000-tals ideella timmar för att få verksamheterna att gå runt. För även i elitidrotten är det mesta arbetet helt ideellt, vilket inte alla inser.
Som alltid när man summerar något så är det man minns människorna. Det är dom som är den absoluta behållningen av dessa år.

Nu lämnar jag inte Sirius helt. Som en del i en marknadsgrupp finns det möjligheter att fortsätta vara delaktig, samt naturligtvis många matcher på Studan i sommar.

IMG_0010 IMG_0009Denna souvenir (jag har aldrig spelat i Sirius) fick jag på min 50-årsdag. Min något blygsamma fotbollskarriär började i Bälinge IF, fortsatte i Skuttunge SK sen några år i Uppsala IF, tillbaka i Skuttunge för att avslutas i kvartersgänget IQ77 och Gallerix korplag.

Ny häftig utmaning!

Det var en lunch på Magnussons för nästan två år sedan. Några månader innan hade jag träffat en person som heter John Lundqvist. Min revisor Rikard Rönnblom sa att vi borde träffas. Efter några inledande möten bestämde vi oss att ses över en lunch. John frågade mig vad jag gjorde och jag sa att jag hade bra balans i livet och inte ville ha fler uppdrag. Vi pratade ytterligare en halvtimme och helt plötsligt hade vi kommit överens om att jag skulle   bli styrelseordförande i hans bolag. Vi klickade helt enkelt för bra för att inte testa ett samarbete. Bolaget som jag fick förmånen att bli styrelseordförande i heter ”The Friendly Swede”.

logo

Under nästan två år har vi haft en spännande resa med allt från att skapa ett värdeskapande styrelsearbete till att bygga en organisation på hemmaplan. För två år sedan fanns det ingen anställd i Uppsala. Däremot fanns det medarbetare i Kina, på Filippinerna, Australien och i USA. John var det enda av medarbetarna som hade en fot inne i Uppsala och Sverige. Nu två år senare har vi byggt en organisation i Uppsala med en grymt bra VD som heter Anna Nordlander och ett helt team med duktiga medarbetare. Tror också att namnet börjar synas mer i Uppsala. IMG_9942Bland annat var The Friendly Swede en av Bona Postulata pristagarna 2015, när priset delades ut av landshövdingen förra veckan. Igår var dessutom Anna en av tre finalister på Chefsgalan i Stockholm. Tyvärr räckte det inte ända fram vilket var förvånande, då Anna är en ledare av yppersta klass.

Det som en gång började med att min revisor tycket John och jag borde träffas ledde som sagt till ett styrelseengagemang i ett av Uppsalas mest spännande företag. Men det var inte slut i och med det. För en tid sedan frågade John om jag ville köpa in mig i bolaget. Otroligt smickrande erbjudande och i dagarna har det blivit verklighet. Fantastiskt kul och otroligt inspirerande att få vara med och bygga The Friendly Swede i framtiden. IMG_9941Stolt ny delägare mellan mina kompanjoner John och Anna (VD och delägare).

Vad Friendly Swede gör? Gå in på amazon.com och sök på Friendly Swede ser du. Bolaget startade med att sälja produkter via Amazon i USA vilket fortfarande är den absolut största marknaden. Nu säljs The Friendly Swedes produkter även i England, Tyskland och Japan. Inom året planerar vi även att dra igång Spanien, Frankrike och Italien.
Självklart fortsätter arbetet i styrelsen. Nytt ansvarsområde blir produktutvecklingen och jag  skall jag sätta tänderna i att skapa ett produktråd och strukturera vår sortimenten. Om det känns inspirerande? Gissa!

En liten bonus är att Kasper arbetar som trainee på The Friendly Swede på kontoret i Shenzhen i Kina. Bättre utbildning kan han nog inte få. Farsan är i hälarna…

Alltid en kick med Relationsdagen

Den 17 mars var dagen D för Relationsdagen detta år. Rekordmånga deltagare var anmälda vilket innebar att 1064 personer deltog i evenemanget på UKK i Uppsala. Det var ett fullspäckat schema med många seminarier. Inriktningen var Uppsalas kraftfulla tillväxt och Uppsala som destination. IMG_9922Första seminariet började med frukost och arrangerades av Ahlford advokatbyrå. Temat var ”Uppsala på höjden”. Med den kraftiga tillväxt Uppsala har och för att ta nya steg mot en modern stad, var samtliga överens om att bygga mer på höjden. Detta samtidigt som man vill bevara Uppsalas unika siluett. Visst känns det spännande med ett 25-våningshus i Gottsunda, Gränby Tower och alla andra projekt som pågår. Både förtätning och bygga på höjden känns helt rätt. Det viktiga är att man gör det på rätt sätt. Avslutningen med tankar om nya spännande hus från den deltagande arkitekten känns klockrent. Hoppas politikerna klarar av att hantera alla planer utan traditionella långbänkar. Men det verkar lovande. Som alltid är det viktiga att gå från ord till handling.IMG_9927Först ut på Stora scenen var Henrik Schyffert. Han drog igång i ett ursinnigt tempo och fick med sig publiken direkt.IMG_9930Första föreläsare var amerikanen Aaron Perlut. Han pratade om regional digital marknadsföring, gärna genom medborgarengagemang och crowdfunding. Säkert en massa kloka tankar, men helt fel forum. I alla fall utifrån min egen reaktion och de jag pratade med efteråt. Att dessutom halva salen satt och kollade sina mobiler var väl ett underbetyg. Dagens bottennapp.IMG_9932Efter Aaron var det Tiina Mykkänes tur. Tiina är VD för Destination Uppsala och presenterade hur Uppsala skall agera för att attrahera fler att besöka staden. Uppsalas nya vision lyder som ovan.

Tina visade också en Uppsala-film som imponerade. Hoppas bara att den går att vrida till lite innan den lanseras. Väldigt mycket historia och akademi, väldigt lite handel samt varken fotboll, basket, hockey eller innebandy. Visst skall vi visa Uppsalas akademiska sida, men det behöver nog lite mer balans.IMG_9945Efter lunch var det professorn från Jönköpings Handelshögskola Charlotta Mellanders tur. Hon gjorde en strålande insats från scenen. Ämnet var urbanisering och varför alltfler väljer att flytta till städerna.
Hon pratade även om vad som var attraktionskraft i verkligheten och vad som städerna marknadsförde. Bland annat marknadsförde 95% av städerna vacker natur, medan målgruppen inte alls tyckte det var speciellt viktigt.
Generellt kan man räkna med att vara i negativ spiral, om man har en kommun under 25.000 innevånare. Intressant. IMG_9954Därefter berättade Atrium Ljungberg om projektet Gränbystaden. En ny stadskärna som växer fram från Gränby Centrum till Gränby Nord under namnet Gränbystaden. Känns verkligen spännande. Jag tror att detta kommer att öka attraktionskraften till Uppsala ytterligare. Samtidigt ställer det krav på Uppsala city att fortsätta utvecklas utifrån sina förutsättningar. Där krävs det att politikerna tar ansvaret för ett levande city. IMG_9956Intressant beskrivning av framtidens Uppsala. Nu blir vi storstad på riktigt. Me like!IMG_9958Avslutningsvis var det paneldebatt med Marlene Burwik (S), Joakim Danielsson, Stadsdirektör, Ralph Axelsson och Pigge Werkelin (entreprenörer). Kontentan var att Marlene och Joakim tyckte alla var eniga om vägen framåt och att det kändes bra. Men när Ralph ställde frågan till publiken fick man ett rungande NEJ. Något jag tror är en stor orsak till problemen. Man tror att man gör saker bra, men det uppfattas inte alls på det sättet. Här gäller det nog att hitta nya samarbeten i nya kluster och handlingskraft. Känns ändå som man är på rätt väg. IMG_9961Avslutningen var liksom inledningen av Henrik Schyffert. Med en sanslöst rolig show på 20 minuter lämnande man UKK med ett stort leende på läpparna.

Sammanfattningsvis en grymt bra dag, med inspiration och bra nätverkande.

 

När man går bort sig ordentligt…

Under några år har jag funderat på att anordna en halvmara på stranden i Khao Lak. Ett event som naturligtvis är kopplat till mitt smultronställe Memories och dess omgivning. Många har varit med och spånat om evenemanget och kreativiteten har varit stor. Något som resulterade i något som jag kallat ”Entreprenörsveckan i Khao Lak med Memories Beach marathon” och som går av stapeln i november 2015. Från början ett litet kompisevenemang där ett antal entreprenörskollegor skulle ha utbyte av varandra, på stranden i Khao Lak. Sen skulle vi avsluta med ett mer officiellt långlopp i sanden. Sen växte idén från denna mindre aktivitet och utvecklades till ett mer officiellt evenemang. Jag frågade de som varit med och bollat idéer, om de ville vara med och delge övriga om sina erfarenheter. Ett program började ta form och det landade i åtta pass. Det var här det började gå fel. Snabbt fylldes jag dessa åtta pass med åtta manliga och endast en kvinnlig entreprenörer som inledare. Entreprenörer som varit med i bollandet eller som fanns lättillgängliga i min närhet. Alla med mycket spännande historier. Kanon tyckte jag och drog igång projektet.

Hade jag använt lite av det förnuft som jag trots allt tycker jag har, skulle jag naturligtvis ha agerat helt annorlunda. Jag har massor av skickliga och intressanta kvinnliga entreprenörer som driver företag i min närhet. Att engagera några av dem borde varit en självklarhet.

När jag fick första kommentaren efter att inbjudan börjat skickas ut, insåg jag omedelbart mitt misstag. Frågan kom direkt – Var är kvinnorna?
Det här blev definitivt inte bra ur ett genusperspektiv och mitt fokus flyttades från ett grymt intressant evenemang, till att självkritiskt fundera på hur jag kunnat missa detta. Jag förstår att många blivit besvikna och jag måste hantera det. Misstaget var ju gjort.

Att jag skriver om detta i min blogg handlar inte bara om att erkänna ett misstag, utan lika mycket om att fundera på hur det blir så här. För detta händer ju i samhället hela tiden och ofta med större negativa konsekvenser än denna. Att jag blev ännu en av dem som inte använder hjärnan i detta sammanhang är bara att beklaga. Men skall man lära något av sina misstag så måste man ju fundera på orsaken.

Först och främst tror jag att man oftast letar där det är enklast. Man tar sig helt enkelt inte tid och lägger inte ned tillräcklig möda för att se helheten. Man blir enkelspårig och går i gamla fotspår. En stor orsak till missar som denna, handlar nog inte om genomtänkt agerande, utan om att inskränkt beteende. Tack och lov finns det många kloka människor i ens närhet som påtalar dåliga beslut och ger befogad kritik. Något som gör att man får möjlighet att bättra sig. Jag tror att beslutsfattare många gånger hamnar i samma fälla och det är naturligtvis något man måste komma bort ifrån.

Förhoppningsvis blir denna spännande aktivitet framgångsrik, trots mina misstag och att jag får möjlighet att göra om detta kommande år med ett modernare tänk. Det jag känner är viktigast just nu är att göra något positivt av det som blivit fel. Fel kan det alltid bli, men att dra nytta av det för framtiden är avgörande.

Det där med att starta projekt…

Under hela mitt liv har jag funderat på varför jag hamnar i lite komplicerade utmaningar. Troligtvis hänger det ihop med en personlighet där man hela tiden vill påverka och förändra. Vill man det måste man starta projekt, och när man startar projekt, så börjar man med målet och sen arbetar sig bakåt. Det är också då man möter alla som säger att det inte går. Jag har lärt mig att inte negligera den typen av kommentarer. Istället ge projekten lite balans, vilket jag insett är klokt. Men det har sällan lett till att ett projekt inte blivit av, bara korrigerat lite i processen. Hur kan då ett projekt se ut?

Ett typiskt ”omöjligt” projekt som blev otroligt mycket svårare än planerat var Pakweep i Khao Lak. Idén kom på en joggingtur på stranden med Magnus Axelid. Tänk att starta en sömmerskeverksamhet i Khao Lak och sysselsätta fattiga kvinnor samt skapa ett varumärke på kläder. Jag såg framför mig en fabrik med engagerade och välmående kvinnor som fått en värdig sysselsättning. Butiker med Pakweepkläder och hela Khao Lak regionen som en nytt centrum för produktion av textil.
Målet var tydligt och Khao Lak skulle bli ett nytt Gnosjö. Finansieringen skulle vara mikrolån och förebilden var Hand in hand, Percy Barneviks fantastiska projekt. Parallellt skulle varumärket byggas…

Sagt och gjort. Ett amerikanskt lärarpar blev projektledare på plats. Jag åkte hem med massor av energi, övertygelse och en grym affärsplan.  Glasklart tänkte jag. För att göra en lång historia kort gjorde jag alla klassiska misstag som jag redan visste om men inte vill se. Driva verksamhet på distans är svårt, hitta rätt folk ännu svårare. Vem skulle sälja och vem var kunden, var fick vi tag i tyg, vilken typ av symaskiner etc. Bara att ta fram en etikett till en t-shirt var ett jätteprojekt. Att hitta  någon som kunde utbilda sömmerskor var nästan omöjligt. Men allt detta löste sig på ett eller annat sätt. Det tog tre år, massor av utmaningar, en rejäl slant och upprepade bakslag. Projektet blev inte ens en bråkdel av vad jag en gång siktade mot.
Men jag kan ändå konstatera att det idag är en liten fungerande verksamhet som står på egna ben och som med all säkerhet kommer att växa. Pakweep är ett varumärke och det sysselsätter några och på sikt fler. Lärdomarna blev många och ansträngningarna att inte lägga ner var stora. Att driva projekt handlar alltid att få dem i mål, framför allt när det är andra människor inblandade.

Ett annat ”omöjligt” projekt med en helt annan framgång är Memories Beach bar i Khao Lak. Stora olikheter såklart, men den största skillnaden är personen/entreprenören. Ching som min kompanjon heter i Khao Lak har gjort en fantastisk resa och verksamheten går strålande. Även här har resan varit krokig och det tog flera år innan det stod på egna ben. Men nu är det ett 25 tal sysselsatta och mycket uppmärksammat i media runt om i världen. Egentligen var projektet lika omöjligt, men personerna bakom fanns på plats och var grymma.

På Gallerix startade jag projekt hela tiden. Kritiken var tidvis massiv framför allt från de som skulle hitta de tekniska lösningarna eller skeptiska franchisetagare. Jag förstår dem, men de fick inte stå ivägen för utvecklingen. Jag är övertygad om att de ständigt nya projekten, var det som gav oss den utveckling vi lyckades med och den framgångsrika kedja Gallerix en gång i tiden  var.  Tittar man på det med lite perspektiv var Gallerix egentligen inget bra projekt över huvud taget. Men med det underbara team vi var så lyckades vi få det att flyga och bli ett koncept som blev känt långt utanför Sveriges gränser. En hemlighet var de ständiga utvecklingsprojekten och förmågan att hitta rätt människor. Kreativiteten var stor.

2015 skiljer sig inte alls. Bara hur de yttrar sig. Jag och Anneli har under några år funderat på hur vi skall hitta en julgåva för anställda i företag med nöje för mottagaren och nytta för samhället. Resultatet har blivit en bok som vi kallar ”För en god sak” i samarbete med Södra Tornet och Stadsmissionen. En variant på kokbok där vi presenterar ett 20-tal restauranger tillsammans med historier från det Uppsala som Stadsmissionen ser.  Det jag vill komma till är vad som händer när man satt målet. Att se nyttan och fördelarna med idén var det inget problem med. Utmaningen blir att ta fram en bok som både skall vara proffsig, intressant och med stort värde för både givare och mottagare. Förläggare har jag aldrig varit, men nu är det dags. Hade jag vetat vad det inneburit hade nog projektet aldrig blivit av. Liksom de flesta andra av mina projekt. Redan när målet sätts upp finns det en liten varningssignal som pockar på uppmärksamhet. Som tur är kan den snabbt kvävas genom att man hela tiden fokuserar på målet och effekten. Något man får sota för ibland, men som oftast leder till någon form av utveckling.

Alla projekt blir inte framgångsrika. Så är det bara. En del får man helt enkelt lägga ned. Men de allra flesta har lett till någon form av utveckling även om det initiala målet har fått justerats.

Min personliga reflektion är att det startas alldeles för få projekt i Sverige. När man startar ett projekt är man i rörelse. Det behöver inte vara ekonomiska vinster, men någon typ av förbättring är nästan alltid ett projekt och det skapar engagemang.
Sitt inte där och ångra något du gått och funderat på. Alldeles får många som säger ”Jag tänkte göra, jag gör det sen, eller jag kan inte”. Mitt råd, tveka inte kör igång. Projekten behöver inte vara stora, tvärtom. Sen gäller det att engagera rätt människor som ger projektet energi samt fokusera på målet. Det värsta som kan hända är att det går åt helvete…