One night in Bangkok

Efter fredagens aktiviteter på Bomullsmarknaden var det dags att hänga med Ching och Door i den Thailändska kvällen. Mycket tuktuk skulle det bli och annorlunda ställen. Ching ville äta i Chinatown och så blev det. Jag hade tänkt mig en lite lyxigare China restaurang, men de lös helt med sin frånvaro. I stort sett allt serverades från gatan, där också alla satt och glufsade. Men vi hittade i alla fall ett hyggligt ställe –  ”Scala Shark Fin restaurang”. Självklart åt vi inte hajfenor, men vi gick på det klassiska misstaget när man beställer in mat som alla skall dela på. Till vår överraskning hade vi beställt nio portioner på tre personer.

IMG_5389

 

Inte helt ovanligt att en och annan maträtt är lite annorlunda än vad man trott, detta trots hjälp av Ching och Door. Men det fanns ju en del att välja på.

IMG_5393

 

Sen var det 20 minuter i Tuktuk till Khao San Road. Gatan som blev känd som alla backpackers gata. Killen som körde sin spritt nya tuktuk frågade om vi ville åka på bakhjulen. Lite fegt sa jag nej… Han berättade även att denna sprillans nya trehjuling kostar 860.000 Bath (ca 180.000:-), men att den skulle hålla under hela hans livslängd. Fast det säger ju inte så mycket, då man kanske inte blir så gammal när man lever i Bangkoks trafik i en tuktuk…

IMG_5398

 

Khao San Road har ett grymt drag och allt är definitivt inte hälsosamt. Men för någon timme är det en häftig upplevelse.

IMG_5401

Jag gillar den här skylten. Dels för att man garanterar att man inte kollar leg, dels för att drinkarna är garanterat starka samt att man har lagt till ”& Restaurant”. Någonstans ville man väl visa att det även gick att få en bit mat.

IMG_5399Min vän och kompanjon Ching och hans fru Door.

Vi avslutade medan kvällen var ung på en liten roof top bar på Khao San Road. Vi var alla trötta efter dagens äventyr och jag hade ett styrelsemöte med ”The Friendly Swede” att förbereda. Så rubriken ”One night in Bangkok” är en sanning med modifikation, i alla fall denna gång…

 

En dag på ”Cotton market

Lämnade Khao Lak efter frukost tillsammans med Ching och Door. Flyg från Phuket till Bangkok. Måste ha thailändsk hjälp för att klara av det som måste göras på bomullsmarknaden. Bara att ta sig till marknaden i taxi är en utmaning om man är ”falang” (utlänning). Men med Chings hjälp kom vi fram efter ett kortare stopp på hotellet.

IMG_5378

Här står Ching och jag bland alla 100-tals tyger och lika många olika tygbutiker. Här köper man förvisso inte världens billigaste tyger, men man kan köpa små volymer lokalt och det är viktigare. Hela projektet är ju raka motsatsen till den vanliga massproduktionen.

IMG_5385

Med hjälp av Door fick vi rätt tyg, råmaterial till ”neckband” samt några nya mönster.

Om det är så här det ser ut i Bangkok kan man ju tänka sig utmaningen att göra detta i t ex Pakistan eller Indien.

IMG_5386

Så här glad blev kvinnan som ägde butiken när vi var klara. Hoppas det inte berodde på att jag betala de cash och att hon lova de skicka varorna… Men något alternativ fanns inte och det är svårt att ta med 100 kg bomull på flyget.

IMG_5383

Sen var det beställning av lappar med storlek. Vi hoppade över alla tvättråd mm. Här kör vi rakt av ”Pakweep + storlek”. Sen var det den viktiga informationsetiketten som skall sitta på utsidan av tröjan.IMG_5388

Kan vara lite fel på grammatiken, men det har jag hjälp med, så ni kan slappna av.

 

 

Pak Weep, Khao Lak och en engelsklärare

Efter att sovit bort mitt jetlag var det en innnehållsrik dag att se fram emot. Under gårdagens tur med moto-biken mötte jag en typisk thailändsk störtskur, men nu hade det mesta torkat. En stärkande joggingtur på stranden och en god frukost så var det extra laddat. Bra start på dagen. Till moto-biken. Naturligtvis hjälm på. Nu kör vi!

Första stoppet var i Chings mammas nya restaurang. Ett rent artighetsbesök, men också viktigt. Stället heter ”Happy Beach”, men nu i lågsäsong känns det knappast ”Happy”. Men  man har i alla fall lyckats få stället startklart och i okober öppnar man.

Chings mamma och hennes dotter Soon och en kompis (till höger) framför Happy Beach skylten.

Sen var det dags för personalmöte på Pak Weep Studion. En stor dag och väldigt kul att se de första t-shirts vi gjort samt träffa de fyra som vi har anställda.

200 stycken t-shirts som skall levereras till Memories (överraskande, eller hur?). Även om det finns vissa detaljer att slipa på såg det väldigt bra ut.

Naturligtvis måste det provas. Känns perfekt och är definitivt över förväntan. Känns nästan overkligt att detta varit möjligt att genomföra, men nu är den delen av utmaningen på plats.

Kul att få föreviga detta ögonblick med personalen samt projektledaren ”T-shirt Mitch”.
Samtidigt som alla delar fallit på plats gällande produktionen kom ett kraftigt bakslag. Mitch som till vardags är engelsklärare på två skolor i Khao Lak har inte fått sitt anställningskontrakt förlängt. Det kanske inte låter så allvarligt, men det är det. I och med det får han inget nytt arbetstillstånd och måste lämna landet senast 31 oktober och rollen som projektledare. Inte bra! Här gällde det att komma på något…

Efter mötet i Studion åkte vi till Chings hus som börjar ta form.

Om en månad är det inflyttning. Naturligtvis helt underbart och nu kan Ching med familj ta ett stort steg i sitt liv. 2.3 miljoner Bath får man en hel villa på dryga 100 m2 (ca 500.000). Prisvärt måste jag säga (fast man behöver ju inte så mycket värmeisolering).

Tillbaka till Memories och som vanligt var det elefanter på vägen. Tur man har hjälm…

Fast det går långsamt på lilla Memoriesvägen så man hinner väja i god tid innan. Men det är häftiga djur så man får ta det försiktigt.

Sen var det en stunds avkoppling och funderande i solnedgången. En tid på dygnet som är perfekt för att sortera tankarna.

Man kan undra varför det här molnet hade placerat sig just framför solen. Men det blev ju vackert ändå.

Inte blev det mindre stämningsfullt när några oxar kom gående i vattenbrynet.

Men tillbaka till problemet med Mitch arbetstillstånd. En fundering började slå rot. Skulle vi kunna anställa honom på Memories. Om han bara har ett jobb så skulle arbetstillståndet ordna sig.
Man vad har Memories för nytta av en engelsklärare? För inte var det som beachboy han skulle jobba…
Vi kom fram till att det fanns massor av fördelar. Han kan lära personalen bättre engelska, han kan lära alla barnen till de som arbetar på Memories engelska, han kan starta en liten engelsk barnteater för de thailändska barnen. Han kan ge privatlektioner till barn inne i Khao Lak osv. Vi kom på massor av bra idéer. Eftersom engelska undervisningen i skolorna ofta är usel kändes detta kanonbra. Så beslutet var taget. Memories är förmodligen den första Beachrestaurangen i Thailand som har anställt en engelsklärare.

Så här glad såg Mitch ut efter att vi kommit överens. Nu skall vi ordna alla handlingar, omregistrera Memories så vi får anställa utlänningar samt att utbildningen av personal påbörjas. Något som startar redan på måndag. Sen skall ju detta finansieras också, men det är mitt jobb.

Samtidigt kan Mitch fortsätta vara ansvarig för Pak Weep projektet. I alla fall under överskådlig framtid och det känns skönt.

Nu känns det som det är dags att gå i säng. Imorgon skall Ching, Door och jag till Bangkok och köpa tyg, beställa labels och en ”rotery-cutter”. Just nu ångrar jag mitt bristfälliga engagemang på syslöjden i skolan…

Memories rustar för fullt

Under lågsäsongen har arbetet med att fräscha upp och bygga ut Memories pågått för fullt. Förra årets fina utveckling har givit råg i ryggen och nu skall restaurangen renoveras efter havets och vindens påfrestningar samt byggas ut för att bli en ännu bättre anläggning.

Toaletterna har byggts om helt och är nu så fräscha att de platsar på vilket lyxhotell som helst. Nu gäller det bara att hålla rent och fräscht så kommer vi få högt betyg för denna så viktiga del.

Köket som vi byggde för tre år sedan blev snabbt för litet. Trycket har varit stort och ibland har vi varit så många som åtta personer i köket. Då är det svårt att arbeta effektivt. Nu ökar vi ytan rejält samt ändrar inredning och planering. Eftersom som maten är en så viktig del på Memories är denna utbyggnad efterlängtad och nödvändig.

Den största förändringen blir dock baren. Här slår vi till ordentligt. Den gamla baren är jämnad med marken och vi börjar om från början. På samma ställe men mer än dubbelt så stor kommer den att ligga. Det byggs för fullt och byggnaden börjar ta form.

Den kanske viktigaste detaljen av alla – bardisken – har lagts på plats. Törs lova att det är Khoa Laks längsta bardisk. Här finns anledning att hänga många kvällar med en god Margeritha eller en kall Singha.

Och inte är det något fel på utsikten från baren heller. Med nya barbord, sand mellan tårna och schysst musik kommer detta att fortsätta vara ett ställe i världsklass att hänga på.

På väg till Asien

I tisdags var det dags för avresa för en snabbis till Thailand. Denna gång är schemat fullspäckat och någon möjlighet att få sol och avkoppling finns knappast. Däremot händer det massor av spännande saker under de fyra dygn jag har på mig.

Resan gick bra. Laddat med jobb och ljudbok så funkar det ypperligt. Exitplats även denna gång underlättar ytterligare.

Först ankomst till Phuket och upphämtad av Ching. Då är det onsdag morgon. Installation på underbara Apsaras och en skön dusch. Sen skall vi gå genom allt arbete som skett under sommaren på Memories. Ombyggt kök, nya toaletter, Khao Laks längsta bar (?) mm.  Om detta skriver jag separat.

En obligatorisk promenad på stranden till Ma-Mas och en massaman soppa. Då vet man att man är framme.

Fast det är inte bara soppan som är kanon. Utsikten är det också.

Sen blir det middag med Memoriesgänget och Mitch (som är projektledare för Pak Weep projektet). Spännande att höra vad han har att berätta. Lite nervöst då det kan bli så att hans visa inte förlängs. Men ett problem i taget.

Torsdagen är heldag med Pak Weep. Nu skall vi gå genom den produktion som vi gjort sen vi fick igång verksamheten. Har förstått att det inte funkar 100% även om det produceras t-shirts. Men lite snett och vint får det väl bli i början.

Fredag morgon är det avresa till Bangkok. Ching och hans fru Door följer med. Direkt vid ankomst tar vi oss till tygmarknaden.  Chanslös utan hjälp av Ching. Ingen, definitivt ingen, kan engelska. Sen har det nog blivit kväll, dags att checka in och vi avslutar med en bit mat innan det är dags att krypa ned i sängen på Westin Bangkok.

Lördag morgon kl 9 är det styrelsemöte för ”the Friendly Swede”. Som nytillträdd styrelseordförande känns det jättespännande att få det första styrelsemötet i Bangkok. Mycket av produktionen sker i Kina och just nu var hela styrelsen på resa i Asien. Därav styrelsemötets placering i denna del av världen. Mötet beräknas ta större delen av dagen och sen är det möjligtvis läge för en drink på stan. Men det får inte bli sent…

Orsaken att lördagen måste sluta tidigt är söndagens agenda. Mitt nya uppdrag som styrelseordförande i det thailändska bolaget Ash Asia Ltd innebär styrelsemöte kl 8.00 på söndagen. Även här är det styrelsens första möte, så det gäller att både vara förberedd och på hugget. När mötet är över finns det risk för att krafterna är på upphällningen. Då är det läge att ta skytrain till flygplatsen och nattflyget tillbaka till Sverige. För nästa vecka är en fullmatad vecka med styrelsemöten och storpremiär för Maggios kollektioner på mässan i Stockholm.

Kanske låter stressigt, men faktiskt inte. Många timmar på flyg eller i någon lounge ger möjligheter till förberedelser, reflektion och avslappning.  Det skall man inte underskatta när man får hålla på med det man tycker är roligast av allt i sitt arbetsliv…

Mer rapporter kommer under veckan.

Inspirerande uppdrag i Bangkok

En ny spännande utmaning finns nu på min agenda. Ett fantastiskt kul och inspirerande uppdrag där jag fått förtroendet att leda styrelsen i Ash Asia Ltd. Överenskommelsen innebär att jag går in som styrelseordförande i bolaget och vi kommer att ha vårt första styrelsemöte i Bangkok nästa söndag. Bakom Ash Asia finns tre svenskar som lyckats etablera en verksamhet i Asien på ett imponerande sätt. En verksamhet där man säljer ”consumer electronics” och andra spännande varumärken till detaljhandeln i Thailand, Hong Kong och Singapore. Att få vara med och leda bolaget på en grymt spännande och växande marknad känns naturligtvis väldigt engagerande. Detta kommer förvisso att innebära några färre dagar i Khao Lak, men att kombinera aktiviteterna i Khao Lak med uppdrag i Bangkok känns otroligt kul.

Här ser vi Hermine och Adam. Saknas är Sebastian Svensson som är den tredje grundaren och delägaren. Hermine är VD och den som är ansvarig för verksamheten. Adam och Sebastian blir kollegor i styrelsen.

Från startkur på Söderby till Bolandsskolan

I K360 är det full fart och stora projekten avlöser varandra. Något som naturligtvis är nödvändigt för att hålla den närmare 100 personer stora personalstyrkan sysselsatt. Men det dyker även upp små spännande uppdrag. Ett är på Söderby GK där vi byggt den nya startkuren.

Måste väl vara en av Upplands snyggaste startkurer… Extra kul att vi fick göra denna på just Söderby, där jag har förmånen att arbeta tillsammans med Söderbys Ledningsgrupp.

Ett annat aktuellt projekt är ombyggnaden av Bolandsskolan. På kort varsel och med väldigt tajt tidsschema från kommunen, överlämnade vi uppdraget till nöjda uppdragsgivare precis innan skolan startade. Ett jobb där vi under sommaren haft upp till 50 personer i arbete.

Ett annat spännande uppdrag är Vasakronans fastighet i hörnet S:t Persgatan Gågatan. Här skall fastigheten renoveras både in och utvändigt. Vi har precis gått igång med den utvändiga delen. Extra kul med detta projekt är att Jesper Sohlberg ansvarar för bygget och det på ett strålande sätt. Jesper som nyutexaminerad byggnadsingenjör (och sambo med Annelis Carolina) gör redan ett grymt bra jobb och kommer med all säkerhet att bli en framtidsman på K360.

På plattsättningssidan är det full fart och mer problem att hitta hantverkare än arbete. Stora centrala avtal med bland annat JM, PEAB och Skanska ger stabilitet och volym samtidigt som det finns mycket annat att jobba med.

Allt detta samtidigt som vi arbetar med att bygga framtidens byggbolag. Med fokus på hög service och kundnytta tillsammans med högsta kvalitet och nytänk, har vi målet att skapa en hållbar och attraktiv verksamhet. Allt i en bransch där traditioner och gamla synsätt har starkt fotfäste. Vi är på god väg med Patrik Tomtlund som VD och ett härligt gäng medarbetare.

 

 

Formex – Nostalgi och framtid

Formexmässan gick av stapeln detta veckoslut. Formex som var den viktigaste svenska mässan för mig under Gallerix-tiden. Formexmässan har på senare år genomgått enorma förändringar. Från att vara en liten pappers och presentmässa på gamla Sollentunamässan till dagens ledande trend och inredningsmässa i Norden.

I och med att Formex flyttade till Älvsjömässan för ett antal år sedan fick den en helt annan betydelse. Både för oss som inköpare och om man ägnar sig åt trendspaning.

Det är med en stor portion nostalgi jag besöker den kraftigt nedskurna delen med papper mm i bakdelen av C-hallen. Här finns fortfarande resterna av den bransch som var så omfattande för bara något decenium sedan. Bland våra gamla leverantörer finns några enstaka kvar. Spader, Jaques Perron, Estancia, Scendecor och Sterling är väl de mest välbekanta, i alla fall för de som är insatta i branschen. Samtidigt finns det faktiskt de som gör försök att starta nya företag inom kort och papper. Undrar om de gjort någon marknadsundersökning?

Anneli och jag besökte även Promotionmässan tidigare i veckan och hade egentligen inget operativt arbete att göra på Formex. Men det finns ändå mycket att vinna på ett mässbesök. A-hallen med mycket fokus på tyg och mode ger alltid intressant inspiration om framtida färg och form. Det var där vi började vårt besök.

Eftersom det var en krävande hall att gå i fick vi ta en långlunch med räksallad och lite bubbel. Krafterna återvände snabbt och vi tog oss an B-hallen. Här fanns en hel del intressant, bland annat Norrmalms Kartongfabrik. En riktigt gammal klassisk fabrik där tiden verkligen stått stilla, men som faktiskt blivit trendiga igen. Här skall vi producera Maggios förpackningar till lanseringen nu i september. Kommer att bli kanon.

Så här glada ser vi ut vid besöket i kartongfabrikens monter. Här finns jättebra möjligheter att utveckla riktigt bra förpackningar med den särprägel vi vill ha när vi lanserar Maggio kollektionen i september.

En av de kollegor i silverbranschen som lyckats riktigt bra är Snö of Sweden. De har en stor monter på Formex och det visar omfattningen av smyckesmarknaden.

Det skall bli otroligt spännande att se vad Maggio kan utvecklas till på en marknad som växer. För silver är ju även vår bas även om vi kommer att ha både klockor och solglasögon i kollektionen redan i höst.

En annan framgångsrik smyckesleverantör är B by Billgren som har en speciell stil och en riktigt tuff monter.

Slutligen hamnade vi i C-hallen. Det är naturligtvis kul att träffa alla gamla bekanta men oj vad skönt att slippa leta säljsuccéer bland alla dammiga tavlor, ramar och prylar. Känns inte som utvecklingen går framåt alls.

Så nog känns det bra att bara kunna glida förbi dessa tappra leverantörer, avsluta mässan och sen ta pendeln hem igen till Uppsala. Allt med en eftersmak av nostalgi och historia samtidigt som det ger massor av energi och inspiration för framtida engagemang.

 

 

 

Profilix rivstartar med mässa

Efter en lugn sommar med gott om vila och möjligheter att ladda batterierna drog det igång på allvar för Profilix i och med att Promotionmässan gick av stapeln på Kistamässan. Vi var väl representerade med samtliga medarbetare från Uppsala samt vårt nytillskott Nina Bergqvist (nya etableringen i Skellefteå). Mässan visar de nyheter och annat spännande som branschen har att erbjuda. Här gäller det att hitta det lilla extra samt få idéer och inspiration.

Samtidigt som vi letar nya produkter och idéer har vi beslutat oss för att utöka verksamheten. Även här hade mässan en hel del att erbjuda och vi törs lova en spännande satsning framöver för att stärka vårt kunderbjudande. Visst är det kul om man kan hitta det där lilla extra, men de flesta på marknaden har tillgång till i stort sett samma utbud. Det som avgör är hur vi bemöter våra kunder och det skall vi alltid ha högst på agendan. Då passar den här investeringen utmärkt in. Vad det är återkommer jag om…