Lunch med Peter Gerhardsson

Planerna att träffas över en öl på Katalin eller Stationen gick om intet men Peter och jag fick till en lunch i alla fall. Alltid lika kul att träffas och idag fick jag en aha upplevelse. Peter som lyckats ofantligt bra som tränare för BK Häcken har inspirerat mitt ledarskap på ett nytt sätt. Han arbetar inte alls målstyrt på ett sånt sätt som man är van vid, utan har valt att fokusera mycket mer på motivation, attityd och välbefinnande. Säga vad man vill, men det har gått oerhört bra. En skillnad kan ju vara att i fotboll vet alla vart målet är. Inte alltid lika tydligt i affärssammanhang. Men visst får man en tankeställare där all jakt på mål och strategier gör att man riskerar att hela tiden leva i framtiden istället för i nuet. Tack Peter för kloka ord och att du låter en gammal kompis ta del av nyttiga erfarenheter.

Summering av året

 

Med några dagar kvar av 2012 är väl en summering av 2012 på sin plats. Någon längre uppsats är inte aktuell. Men några av de händelser och äventyr som jag värderat högt utifrån min egen del eller som jag påverkats extra mycket av har jag sammanfattat.

  • Året började i Khao Lak där vi tillbringade tre härliga veckor med sol och bad. Projektet med sömmerskeutbildning på Pak Weep School startade på allvar i och med att vi fick kontakt med Mitch och Lainie Angel. Mitch är volontär och arbetar med att utbilda elever i engelska på Pak Weep. Lainie som är en van sömmerska åtog sig att leda vårt lilla utvecklingsprojekt.
  • På hemmaplan började arbetsåret intensivt så snart vi kom hem. Med ett dussintal styrelseuppdrag som grund är det många engagemang som skall få sin del av tiden. Styrelseuppdragen är väldigt olika till sitt innehåll, men mitt mål att arbeta med entreprenörsledda bolag har fungerat väl och är inspirerande. Endast Stillfront Group har varit ett annat typ av uppdrag som jag också lämnande under senare delen av 2012.
  • De egna små delägarskapen ha utvecklats väl. Royal Streaming med musiktjänst för kedjeföretag har fast mark under fötterna och har tagit ett stort steg under 2012. Vi törs nog säga att vi leder utvecklingen i Sverige och har siktet inställt på att bearbeta huvudkontor i detaljhandeln i Norge, Finland och Danmark. Med VD:n Gustav Nordlindh vid rodret kommer utvecklingen att fortsätta vara kraftfull och framgångsrik.
  • Functionall Group har växt från en anställd till fyra exklusive mig själv. Det känns riktigt positivt och vi tar marknadsandelar hela tiden. Under 2013 byter vi även tillbaka till namnet ”Profilix” vilket känns bra. Anneli, Mita, Fia och Annlo är teamet som gör detta så bra.
  • Knivsta Plattsättning eller rättare sagt K360 Nordic AB, är det senaste tillskottet i delägarskap. K360 har större delen av arbetet inom plattsättning men ökar även inom bygg och måleri. Vi har bestämt oss för att hitta nya sätt att arbeta i en traditionell bransch. Patrik Tomtlund som VD, borgar för att det kommer att bli ett riktigt givande 2013 trots att konjunkturen är tuff.
  • Slutligen har vi den helt annorlunda verksamheten i Khao Lak där Ching så framgångsrikt utvecklar vår lilla strandrestaurang. En ny säsong har just börjat och det har hänt mycket under 2012. Inför denna säsong har mycket renoverats, bungalows har flyttats, toaletter byggts om, cooking classes startats plus att allt det gamla med surfing, surfskola och uthyrning finns kvar. Stranden, restaurangen och baren är motorn som förr.
  • Inför 2013 kommer det med all säkerhet att droppa in några nya projekt. Det finns en del på gång. Vi får se vad som händer…
  • I början av februari var det avresa till Hong Kong och Hanoi för Kasper och mig. Gode vännen Michael Green skulle besökas och det var dags att se hur Micke hade det som VD på Carlsberg i Vietnam. Men först några härliga dagar i min absoluta favoritstad Hong Kong. Här träffade vi vår kontakt på den kinesiska marknaden, Bianka, samt hann se och uppleva Hong Kong innan det var dags för Hanoi. Micke hade förberett oss på att ”inget kostade något i Hanoi”. Då hade han missat hur dyrt det var att spela golf. Och det skulle vi göra. Två gånger på kommunisternas lyxiga banor till priser som slår de flesta lyxbanor i Europa. Men kul var det och Hanoi var en speciell upplevelse. Intressant några dagar men skönt att åka därifrån.
  • Direkt hemkommen var det styrelseresa till Riga och titta på ett företag som gör ventilationssystem. Här fanns ingen tid för jetlag utan det var bara att köra på.
  • I slutet av februari var det dags för den stora fysiska utmaningen. Barcelona Half marathon och all träning skulle nu omvandlas till tävling. I ett härligt vårlikt Barcelona sprang vi loppet och både Anneli, Kasper och jag kom i mål. Kändes som en stor triumf och ölen på kvällen smakade extra gott.
  • En resa som inte fick riktigt samma positiva utfall var resan med Adam och Hugo samt deras kompisar Anton och Emil till Milano. Jag tillsammans med kompisarnas pappa Micke, hade sett fram emot en härlig match på San Siro i Milano med Zlatan i högform. Allt var perfekt och en halvtimme innan match började San Siro fyllas. Sen kom det tragiska beskedet att matchen ställs in pga att en spelare i Serie B avlidit på planen. Tråkigt såklart och det var bara att lämna stadion. Att få tillbaka pengarna insåg vi var omöjligt. Säga vad man vill om Italien, men så mycket ordning och reda är det inte.
  • I början av maj var det dags för att åka till Khao Lak igen. Följa projektet i Pak Weep samt se vad som skulle göras på Memories inför nästa säsong. Att resa till Khao Lak i lågsäsong på egen hand är något alldeles enastående.
  • I slutet av maj var det resa med Relation till Neapel tillsammans med Paolo Roberto. Ett helt otroligt bra upplägg med allt från vinprovning, produktion av mosarella, ridning, olivoljeproduktion, studiebesök, föreläsning av Paolo samt matlagning med Paolos fastrar. En resa fylld av härliga minnen och massor med glada skratt.
  • Den 5 juni var en stor dag i familjen. Då tog äldsta sonen Kasper studenten. Först mottagning på skolan sen ankomst i Lasse Svenssons gamla fina Rolls. Inramningen var perfekt med fint väder och glada ungdomar. Sen på kvällen kom Kaspers alla klasskompisar för att förfesta innan de drog på Flustret för det riktiga partyt.
  • Sen var det lugn i två veckor innan nästa stora fest skulle gå av stapeln. Anneli 50 år och det blev ett party utan dess like. Ett 70-tal glada vänner hade samlats för ett gardenparty och vi törs nog säga att det hördes över hela Årsta. Tur att vi har snälla grannar. Hur som helst var det en härlig tillställning som höll på långt in på småtimmarna. Nu var Anneli ordentligt firad. Presenten hon önskat sig var ett bidrag till att renovera en matsal på Pak Weep School. Många fina bidrag kom in och vi skall besikta resultatet vid nästa besök.
  • På fotbollsplanerna runt om i Uppland spelade Vaksalas P98 allt bättre fotboll. Aroscupen i slutet av juni var nog pricken över i. Trots att vi föll på mållinjen mot Irsta slog vi några av mellansveriges bättre lag, Gideonsberg och Aspudden samt spelade bra i hela turneringen.  En riktigt härlig cup med våra grymt duktiga killar även om man måste vila upp sig efter 4 dygn i skolsal.
  • En skön vecka i Split med med goda vännerna Tomas och Marie på deras fina segelbåt kändes skönt efter all uppståndelse i juni. Vi avslutade på egen hand i Hvar innan vi begav oss tillbaka hem igen.
  • Sen var det dags för bröllop i Umeå. Annelis bror Jimmy gifte sig med Johanna. Ett fint sommarbröllop i ett härligt Umeå.
  • Sommarlovet avslutades med en vecka i Turkiet. Vi tog Adam och Hugo med oss till Side för en all inclusive vecka med sol och bad. Eftersom jag sträckt mig i ryggen strax innan fick jag uppsöka doktorn med tre hästsprutor i häcken som resultat. Tror inte att de hjälpte men veckan blev skön trots smärtor i ryggen.
  • Skolorna började och träningen för nästa halvmara pågick för fullt. Stockholm halvmaraton den 15/9 blev dock en besvikelse då jag inte var frisk.
  • I slutet av september åkte K360 till Bologna på en studiresa för att se en branschmässa. Spännande och inspirerande. Även om italienarna har sina sidor så är de grymt duktiga på design.
  • Micke Green 50 år. Inbjudan kom från Hanoi. Så var det bara att ladda om och ge sig iväg till Asien igen. Först ett stopp i Bangkok där vi köpte tyg till vår sömmerskeutbildning i Pak Weep. Ching och Ann kom från Khao Lak och hjälpte oss hitta rätt leverantör. Lite utmaningar var det men allt gick bra och tyget finns nu på plats i Pak Weep. Festen i Hanoi gick inte av för hackor. Sigthseeing på cykel och buss samt en hel del annat hanns med innan det var dags att åka tillbaka till Sverige igen.
  • Med bara några veckor på hemmaplan var det dags för en ensamresa till Khao Lak igen. Allt fokus på Pak Weep denna gång och möten med Mitch och Lainie. Projektet börjar ta fart men visst tusan går det långsamt. Man får öva tålamod.
  • Som stark kontrast till allt resande har jag mitt engagemang i Stadsmissionen. Uppsala har flest uteliggare och hemlösa  per capita i Sverige men det vill inte våra politiker se. Stadsmissionen är tillsammans med andra frivilligorganisationer enda tryggheten för många hemlösa. Med minskade bidrag så har Stadsmissionen i Uppsala ännu svårare att hjälpa till. För att skapa opinion utmanade vi Uppsalas politiker att sova utomhus i december. Detta genomfördes i en kall decembernatt och det mediala intresset var stort. Nu hoppas vi att Uppsalas politiker tar detta på allvar och slutar gömma sig bakom missvisande statistik.
  • Ett annat spännande uppdrag jag har är att skruva krönikor på relation.se. Här får jag möjligheten att skriva om entreprenörskap på mitt eget sätt. Kolla gärna mittspalten på relation.se.
  • Det klart att det hänt massor av annat under 2012. Kasper har fortsatt sin utmaning inom golfen och närmare sig scratch i handicap. Hugo spelar både innebandy och fotboll. Adam satsar fullt på fotbollen. Både Adam och Hugo har även sitt gröna kort i golf klart och har spelat några rundor med sin kassa farsa. Goda vänner har fyllt jämnt (många 50-åringar) och andra har bjudit på kalas ändå. Vi kastar oss ut i många okända utmaningar och allt går inte som vi tänkt oss. Men det mesta blir till lärdomar och erfarenheter som vi har nytta av inom andra sammanhang. Vi skall i alla fall inte titta tillbaka på livet och säga att vi inte försökte.
  • GOTT NYTT ÅR hälsar Thomas från bloggen

 

Ny krönika på relation.se

Nu ligger en ny krönika uppe på relation.se. Efter alla usla kontakter jag haft med Tele2 var det dags att prata om kundbemötande. Tele2:s monopolaktiga beteende kommer naturligtvis att straffa sig i längden. Att överleva trots uselt kundbemötande är få förunnat och på en alltmer konkurrensutsatt och global marknad är det bara hoppas att någon inser att det finns ett marknadsgap för den telekomleverantör som hanterar kunderna som kunder, dvs den som betalar de anställdas lön och aktieägarnas vinst.

Läs krönikan och även de tidigare krönikor på relation.se. Länk http://relation.se/Misc.aspx?id=21

 

Lite PR för idrotten i Uppland

Upplands Idrottsförbund har i samarbete med byrån Komedia gjort en film för att belysa idrottens olika vinklar och fördelar. Kopplingen mellan elit och bredd samt många andra delar som gör idrotten så viktig i samhället. Linda Selin som ligger bakom Komedia högg mig vid något tillfälle och undrade om jag ville delta. Självklart ville jag ställa upp med mina synpunkter på idrotten och fick dessutom ta med filmteamet på en innebandyträning med Hugos lag IS Saga. Titta på filmen på följande länk:

https://vimeo.com/54373801

Password UIF

 

Lite reflektioner på politikernas reaktioner

Uteliggarnatten har givit de hemlösa och Stadsmissionen ett stort medialt utrymme. Något som är nödvändigt även som det är obehaglig information. Samtidigt kan man läsa de svar som politikerna ger i UNT idag och undrar om de kommer från samma planet. Jag pratade dock med politikern Martin Wisell på uteliggarnatten om den effekt varje insatt krona i frivlligorganisationerna ger kontra kommunens egen verksamhet. I kommunen ger en krona en krona i effekt (max skulle jag vilja säga) medan en satsad krona i t ex Stadsmissionen ger kanske gånger 7 (Martins ord). Nu kanske det inte är exakt så stor effekt, men det som vi var överens om, var att Stadsmissionen och andra frivilligorganisationer har en hel stab av volontärer och ideella som arbetar gratis. Får dessa organisationer bidrag så kan man vara säker på att det ger en betydligt bättre effekt för samhället. Dags att vakna nu i politikergänget och se verkligheten i vitögat. Stadsmissionen med flera kan naturligtvis inte vara de som sköter detta fullt ut, men med förhållandevis små bidrag kan man få mycket större effekt och dessutom nå fler av de utsatta. Släpp prestigen och tänk om och låt oss behålla vår effektiva och välbehövliga verksamhet.

Rapport från uteliggarnatten

Kvällen den 4 december samlades några av oss från Uppsala Stadsmissions ”Råd” för att genomföra en uteliggarnatt. Vi hade bjudit in Uppsalas politiker att delta. Vid den utsatta tiden var det ett 20-tal personer som samlats vid elden på Vaksala Torg i väntan på en kortare informationsstund. Någon uteliggare, politiker, en handfull från Uppsala Stadsmission och en läkare (som arbetar med hemlösa).

Lennart Lindgren, Director på Uppsalas Stadsmission håller ett intressant och faktabaserat informationstal som beskriver den ovärdiga situation som Uppsalas hemlösa lever i. Ett 10-tal politiker fanns närvarande för att lyssna på informationen. Viktigt att kunna framföra budskapet då det finns många politiker i Uppsala som tror att vi inte har några uteliggare.

Lennart blev intervjuad av SVT liksom Katarina Funseth Hornay och undertecknad. Men de som allra helst ville vara med i TV var politikerna som gärna ville visa sitt engagemang för Uppsalas Hemlösa. Vi får hoppas att engagemanget inte stannar vid populism utan att engagemanget leder till en förändring.

Vi var sex stycken som sov ute hela natten. Här ser vi Lennart Lindgren, Katarina Funseth Hornay och undertecknad. Vi började natten med att sitta i tunneln vid Centralstationen några timmar i skydd från vind och snö. Intressant att iaktta alla människor som gick förbi och hur man snabbt tittade bort när man såg att vi satt på kartonger och tydligen gav signalen om att vi var uteliggare. Något man helst inte vill se och som ger jobbiga signaler om en verklighet många Uppsalabor lever i.

En vänlig själ kom med varsin kopp kaffe till oss tre och vi kunde njuta av lite färskt kaffe, innan vi fortsatte leta efter en plats att sova under natten.

UNT:s gratistidning 018 hade sin löpsedel klar redan vid midnatt. Skarp kritik mot den dåliga uppslutningen bland Uppsalas politiker ansåg tidningen.

Vi hittade ett vindskydd på perrongen. Några grader över noll och lä var vad vi kunde hitta som skydd för vinden och kylan. Att lägga sig på några kartonger med en sovsäck över sig  var det som gällde. En ny reflektion och insikt kom när man slöt ögonen och kände den osäkerhet som det innebär att ligga och sova på offentlig plats helt oskyddad. Otryggheten är stor trots att vi var fler som delade sovplats. Att sova helt själv kan man lätt inse är mångdubbelt värre.

Natten var kall och en promenad på perrongen var ingen skön upplevelse. Vargtimmarna mellan 1 och 4 måste vara hopplösa om man skall leva på detta sätt natt efter natt. Den hopplöshet som man nog bara kan känna, om man vet att varje natt går ut på att hitta ett ställe att bo på där man inte fryser ihjäl eller blir överfallen.

Lennart fryser om fötterna och lindar in dem i bubbelplast. Kanske inte världens snyggaste men fötterna blev varma. Uppfinningsrikedom för att hitta sätt att överleva måste nog vara en av de viktigaste egenskapen för de utsatta.

Efter att vi packat ihop våra kartonger och sovsäckar träffade vi på de tre politiker som ställt upp och sovit ute. De hade lyckats hitta ett olåst soprum och trots att det hade varit kallt, hade de fått lite skydd från vind, snö och kyla. Ilana Waldau, Mohammed Hassan och Martin Wisell framför entrén på UKK.

Vi tre som sovit på perrongen samlas vid julgranen på Vaksala Torg i väntan på att SVT skulle komma och intervjua oss för kvällens ABC. Det var inte så lätt att hitta någon som kunde stanna och ta kortet. När man ser några som ser ut som uteliggare, snabbar man på stegen och tittar bort. Men till sist hittade vi en som insåg att fota oss inte kunde vara så farligt. Trötta och med många tankar i huvudet kunde vi avsluta natten och åka hem till våra varma sängar. Något som inte är alla förunnat.

 

Laddar för uteliggarnatt

Ikväll är det dags för att belysa ett av Uppsalas största problem. Utanförskapet och allt det medför för Uppsalas 1722 registrerade hemlösa (innevånare som saknar en egen hemadress). I Uppsala Stadsmission, där jag sitter i ”Rådet” har vi beslutat att sova ute i natt och bjuda in Uppsalas politiker att göra oss sällskap. Intresset från politikerna har väl inte varit så jättestort, men några har anmält att de kommer. Det kanske inte är så konstigt att så få politiker kommer, då ansvarige för nämnden för hälsa och omsorg t o m skrivit en insändare i UNT, att det inte finns några uteliggare i Uppsala. Han kanske borde varit med ikväll.

Redan innan kvällens aktivitet har initiativet skapat massor av uppmärksamhet. UNT har haft några stora artiklar. Idag var det första sidan samt tre hela sidor i tidningen. UNT24 och ABC har gjort större reportaget. Intresset från Uppsalaborna har varit jättestort. 

UNT har fyndigt använt Uppsalas slogan ”Välkommen hit, välkommen hem(lös).

Nu skall vi tillsammans med några av alla de inbjudna politikerna samlas på Vaksala Torg för att möta media samt förbereda oss för en natt som hemlös. Känns både viktigt och lite spänt. I hallen ligger kartonger, sovsäck och liggunderlag. Varma kläder och en filt som kudde. Troligen har jag utrustning som är mångdubbelt så varm som de flesta uteliggare.

Nu vet vi ju att de flesta uteliggare inte sover ute under bar himmel. P-garage, trappuppgångar, tvättstugor och källare är populära viloplatser. Men knappast vad vi kan kalla en värdig sovplats.

Efter kvällens upplevelse återkommer jag med en rapport från de hemlösas verklighet i Uppsala. Staden med flest hemlösa per innevånare i Sverige (obs. ej pga studenter).

Mina förberedelser…

 

Boken om Steve Jobs utläst

Så har jag äntligen tagit mig genom de dryga 600 sidorna med Steve Jobs resa med Apple. En oerhört intressant bok och ett måste för alla som är intresserade av entreprenörskap och företagsbyggande utöver det vanliga. Det går naturligtvis inte att recensera denna på en liten blogg, men några väl valda tankar tycker jag är kärnan i hela Steve Jobs arbete.

I Steve Jobs värld är allt fruktansvärt värdelöst eller fulländat fantastiskt. Om det inte är fulländat fantastiskt får alla skäll och fortsätta jobba med lösningen tills det blir fantastiskt (om ej blir de avskedade). Allt från yttre design till färgen på skruvarna i datorn (även om de ej syns). Något som garanterat lett till många av de fantastiska lösningar Apple kommit fram med.

Att arbeta med en sluten lösning utan att blanda in andra i flödet med mjuk och hårdvara är en annan framgångsfaktor som Steve Jobs aldrig släppte. Troligen kommer det aldrig att ske i framtiden heller, då det blivit så framgångsrikt och är en av orsakerna till användarvänligheten.

Att man dessutom inte kan öppna produkten är en annan käpphäst. Så fort människor skall hålla på och öppna saker så får de problem var hans inställning. Kontroll hela vägen med andra ord.

En annan tes han hade var att befinna sig i korsvägen mellan teknik och konst. Att dessa två vägar möts och något fantastiskt skapas var en av hans synsätt.

Att utveckla det som kunden vill ha utan att kunden har en aning om att han/hon behöver det är en annan av hans teser. Naturligtvis ett synsätt som hela tiden skapar nya lösningar och gör att man ligger före kunden och konkurrenten. Han hatade marknadsundersökningar som han inte tyckte gav någonting och gillade Henry Fords tes – om vi frågat folk vad de ville ha hade de svarat ”en snabbare häst”… Hur skall kunden kunna ge svar på en fråga om något de inte vet att de behöver?

Läs boken, Den handlar om en av världens mest märkliga människor som gjort livet enklare för oss alla som bara är vanliga användare av teknik och hatar manualer.

Orphei Drängars Caprice

Orphei Drängar firade 50 år med sin Caprice. En häftig föreställning med både körsång och överraskningar samt många skratt. Även om man inte är en körfantast så är upplevelsen grymt bra. Man kan väl säga att den senaste veckan erbjudit ytterligheter i konsertväg med Swedish House Maffia på Friends och OD:s Caprice på Uppsala Universitet.
Tack till Skandia för en riktigt bra kväll.

En riktigt bra föreställning skall naturligtvis förberedas på bästa sätt. Skandia stod för en trevlig träff innan och naturligtvis var det Cajsas Kök som hade fixat en riktigt bra tallrik tillsammans med lite bubbel.

Körsång innan på Skandias mottagning innan Capricen.

Cajsa flankerad av Anneli och kvällens värd från Skandia, Hans G Svensson.

På alla Capricer är det en hemlig gäst. På detta 50-årsjubileum var det tre stycken. Två av dessa var Elin Rombo (som jag inte kände till innan skall jag väl erkänna) samt Ola Salo (fd The Ark).

Henrik Dorsin var den tredje gästen. Han var riktigt rolig rakt genom hela showen.

Akt ett avslutades med en variant av Jesus Christ Superstar signerat Ola Salo.

Andra akten innehöll både körsång och solonummer av gästerna. OD fungerade perfekt som bakgrund till varje nummer. Roligast var Henrik Dorsins ”en gaffel kort” samtidigt som Elin Rombo och Ola Salo gjorde två vassa framträdanden. Alla tackar publiken efter att man i finalen sjungit Queen på ett helt grymt sätt i en blandning av pop, kör och opera. Wow!

 

 

Uppsala i vinterskrud

Första advent var kallt men väldigt vackert. Under en frostig promenad ned till OD:s Caprice fångade jag staden i några härliga vinterbilder.

Årsta Fyrislundsgatan

Fyrisån med marchaller på sidorna

 

Domkyrkan.

Gustavianum

Universitetet laddat för Orphei Drängars Caprice.

Domkyrkan med belyst Gustavianum i förgrunden.

Ljusspel på Stora Torget.

Hemma igen i Årsta.